Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skjutshåll ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
799
Skjöldebrand—Skodon
800
Skjöldebrand. 1. Erik S., f.
1722, d. 1814, vitterlekare och
estetiker, hette urspr.
Brander, konsul i Alger 1753—66,
adlad 1767. S. skrev efter den
franska klassicismens grundsatser
bl. a. den bombastiska
hjältedikten Gustaviade (1768). — 2. An
-ders Fredrik S., f. 1757, d.
1834, den föreg:s son, greve,
general, politiker, författare. S. deltog
i ryska kriget 1788—90 och var på
riksdagen 1800 en av
oppositionens ledare. 1809 deltog han i ett
misslyckat anslag mot Gustav IV
Adolf kort före dennes avsättning
och sedan i riksdagens
författningsarbete. Under 1813 års
koalitionskrig mot Napoleon I förde S.
befälet över svenska kavalleriet.
1815—28 var han statsråd. — S.
skrev reseskildringar, historiska
arbeten och skådespel (bl. a.
rid-dardramat Herman von Unna,
1795). Hans livfulla, ehuru
otillförlitliga Memoarer utgåvos i 5
dir 1903—04.
Skle’ra ( av grek. sklero’s,
hård), senhinnan (se öga).
Sklerome’ter (av grek. sklero’s,
hård, och metrei’n, mäta), se
Hårdhet.
Sklero’s (grek., hård),
förhårdnad av vävnader. — Adj.:
s k !• e r o t i s e’ r a d, s k 1 e r o’
-t i s k.
Sko, se Skokloster.
Skobelev, M i h a i 1 D i m i
-trijevitj, f. 1843, d. 1882,
rysk general. På grund av stora
framgångar under olika fälttåg i
Central-Asien och under
Ryskturkiska kriget 1877—78 vann S.
en sällsynt popularitet bland
soldaterna och folket. S. blev själen
i en panslavistisk strömning med
starkt tysktfientlig tendens.
Skock, antal av 60 stycken;
stor mängd.
Skocka, se
Jordärtskoc-k a och Kronärtskocka.
Skoda [skå’-], J o s e p h, f.
1805, d. 1881, österrikisk läkare,
prof, i medicin i Wien 1846,
systematiserade ljudfenomenen
vid auskultation och perkussion i
avseende på sambandet mellan
deras klangfärg och tillståndet i
ytligt liggande organ och
utökade härigenom väsentligt de
diagnostiska hjälpmedlen.
Skoda werke [skå’-],
Tjecko-Slovakiets största järn- och
stålverk samt maskinfabrik, belägna
i Pilsen. S. grundades 1868 av
Emil v. Skoda (f. 1839, d. 1900).
Ledningen övertogs 1909 av sonen,
frih. Karl v. Skoda (f. 1878), som
i betydlig grad utvecklade
verksamheten, spec. tillverkningen av
grövre kastpjäser. Han tvangs
1919 att avgå och avveckla sina
intressen i S., varefter verken
övergingo i tjeckoslovakisk och
fransk ägo (Schneider & Co., se
C r eusot ver ken).
Tillverkningen omfattar nu huvudsaki.
maskiner och lokomotiv.
Arbetarantal (1923) 20,000.
Skodon, fotbeklädnad.
Kulturhistoria. Det viktigaste S. under
antiken var s a n d a’ 1 e n, en sula
av läder, trä e. d., fastbunden vid
foten med remmar, som ofta
er-höllo en konstrik anordning.
Småningom fick sandalen bakkappa
och sidoläder och övergick via en
mängd mellanformer i skon och
stöveln. Den äldsta germanska
fotbeklädnaden var ofta endast en
fortsättning av byxorna, som
hopsyddes under foten. — Först
omkr. 1000 kan man tala om ett
gemensamt europeiskt mod för S.
Den medeltida skon slutade ung.
vid fotknölen och var lika för män
och kvinnor. Materialet var vanl.
tyg och utsmyckningen ringa.
Formen blev i stället alltmera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
