Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjustjärnan ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
653
Sjustjärnan—Sjuåriga kriget
654
Sjustjärnan,
Sjustjärnorna, se Plejaderna.
Sjuvalov, Pjotr
Andre-j e v i t j, f. 1827, d. 1889, greve,
rysk diplomat, 1874—79
ambassadör i London, en av Rysslands
representanter på
Berlinkongres-sen.
Sju vise, Greklands S.,
eftervärldens benämning på sju
grekiska lagstiftare och statsmän
på 500-t. f. Kr., vilka i kärnfulla
tänkespråk ha uttryckt den
gammalgrekiska levnadsvisdomens
regler. Till S. räknas vanl. B i’ a s
från Priene, K i’ 1 o n från Sparta,
Kl eo b u’l o s från Lindos, P e
-r i’a’ n d r o s från Korint, P i’ t
-t a k o s från Mytilene, S o’ 1 o n
och T a’ 1 e s.
Sjuåriga kriget kallas det
krig, som 1756—63 fördes
mellan å ena sidan Österrike,
Frankrike, Ryssland, Sverige,
Spanien samt åtskilliga tyska
stater, å den andra Preussen och
England-Hanno^er. Dess främsta
orsaker voro Englands och
Frankrikes makttävlan på haven och
i kolonierna samt rivaliteten
mellan Preussen och Österrike.
England förvärvade genom den
s. k. Westminsterkonventionen
jan. 1756 (till skydd för engelske
konungens arvland, Hannover)
en bundsförvant i Fredrik II
av Preussen. Denne emotsåg ett
österrikiskt revanschkrig för sin
erövring av Schlesien. Österrike
kunde härvid räkna på bl. a.
Sachsens bistånd, och den
österrikiske statsmannen v. Kaunitz
lyckades också vinna Frankrike
för ett försvarsförbund (maj
1756). Med kännedom om
Österrikes plan att på våren 1757
igångsätta ett
rysk-österrikisk-franskt anfall mot Preussen
förekom Fredrik II sina fiender. Han
ryckte aug. 1756 in i Sachsen,
vars här kapitulerade (15 okt.) i
Pirna, och erövrade landet.
Österrike, Frankrike och Ryssland
in-gingo våren 1757 ett krigsförbund
mot Preussen. Till dem slöto sig
flera tyska småstater samt
Sverige, som bl. a. drevs av hoppet
om återförvärv av de 1720
förlorade delarna av Pommern.
Fredrik segrade 6 maj 1757 vid Prag
men blev 18 juni vid Kolin
besegrad av en österrikisk här
under v. Daun och tvangs att
utrymma Böhmen. Ryssarna
inryckte i Ost-Preussen, och en
österrikisk strövkår hemsökte
Berlin. På västfronten blevo
engelsk-hannoveranska trupper
besegrade av fransmännen och
måste utrymma Hannover s. om
Elbe. Då en fransk här under
prinsen av Soubise i förening med
tyska rikstrupper ryckte in i
Sachsen, led den emellertid ett
grundligt nederlag vid byn
Ross-bach 5 nov. 1757. En månad senare
besegrade Fredrik vid Leuthen en
nära dubbelt så stark österrikisk
här. Sedan Pitt d. ä. 1757 fått
ledningen av Englands politik,
erhöll Preussen betydande
subsidier, varjämte en
engelsk-hanno-veransk här under hertig
Ferdinand av Braunschweig, Fredrik
II: s svåger, vann avsevärda
framgångar. Även utom Europa och på
haven hade England framgång
mot Frankrike; Louisbourg,
nyckeln till Kanada, erövrades juli
1758, och det franska väldet i
Indien skakades genom Clives (se d.
o.) segrar 1756—59. Vid Zorndorf
besegrade Fredrik 25 aug. 1758
den mer än dubbelt överlägsna
ryska armén och befriade
Bran-denburg. Alen då han skyndade till
Sachsen mot österrikarna, blev
han vid Hochkirch okt. s. å.
överrumplad av v. Daun och led ett
svårt nederlag. Fredrik förmådde
Ord, som ej återfinnas under Sj-, torde sökas under Sch- och Sh-,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
