Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sinnessjukdomar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
605
Sinnessjukdomar
606
och satsdelar) förekomma. Längre
fram inträder den s. k. affektiva
för blödningen (sönderfallet), som
yttrar sig i att patienten är
likgiltig för allt. Även abnorm
retlighet och impulsiv våldsamhet
kunna förekomma. Andra
symtom äro samtidighet av motsatta
föreställningar 1. affekter samt
förlust av kontakt med
verkligheten; patienten lever i en
inbillad värld av allehanda
önske-uppfyllelser och förföljelseidéer.
Hörsel- och
känselhallucinationer äro vanliga. Minne,
orientering och motilitet (rörlighet)
äro vanl. ej störda. Symtom,
som ävenledes kunna uppträda,
äro eftersägning av ord och
efter-härmning av rörelser. Föreligga
blott dessa allmänna symtom,
talas om hebefreni’. Vid katatoni’
tillkommer även t. ex. katalepsi
i form av vaxartad böjlighet i
kroppen 1. ock stelhet, varvid
patienten månader igenom kan inta
samma stereotypa, mer 1. mindre
obekväma ställning. Speciella
former av katatoni äro stu’por, som
kan räcka årtionden, varvid
patienten är mer 1. mindre orörlig,
stum, måste matas etc.,
hyper-kinesi’, en ständig, ändamålslös
rörlighet, manérlighet (tillgj
ordhet) i uppträdande, tal och skrift,
negativi’sm (skall den sjuke
ligga, så vill han stiga upp, skall
han upp, så vill han ligga etc).
Utgången är oviss. Förbättringar
och stillastående kunna när som
helst inträda; dock kvarstå även
i så fall defekter. — 2. G enui’ n
epilepsi’ (epileptiska anfall
kunna även förekomma vid flera
hjärnsjukdomar utan S.) kan
urarta till en degeneration, som kan
betecknas som S. (se Epilepsi).
— 3. M a’ n o - d e p r e s s i’ v S.
är ärftlig och uppträder i två
faser: manisk och depressiv
(me
lankolisk). Den maniska
kännetecknas av höjd sinnesstämning
(ev. övergående i vredesutbrott,
förvirringstillstånd och
storhetsidéer), snabbt växlande
föreställningar (idéflykt) samt av abnorm
snabbhet i beslutandet och
handlandet; den depressiva
karaktäriseras av hämning i samma
funktioner, åtföljd av ångest, ev.
övergående i våldsamhet mot sig
sj älv 1. omgivningen, och
föreställningar om fattigdom, syndfullhet,
brottslighet m. m. Accessoriska
symtom äro vanföreställningar
och hallucinationer samt (vid me
lankoli) hypokondri. Sjukdomen
uppträder anfallsvis; vid flera
anfall hos samma person bruka
vanl. maniska perioder växla med
depressiva. Däremellan kunna
ligga perioder av full friskhet.
— 4- Psykop a’tiska r e
aktion sformer visa sig i
överdrivna raserianfall, momentana
förvirringstillstånd (ame’ntia),
skräckneuro1ser. Svårigheter i den
yttre situationen äro ofta
framkallande moment. Bland de
psykopatiska reaktionsformerna är
för-ryckthet, para’noia, särskilt
viktig. Härvid uppstår ett smygande,
okorrigerbart system av
vanföreställningar vid sidan av klarhet
i tänkande, viljande och
handlande. Vanföreställningarna ha ett
visst logiskt sammanhang och
visa inga inre motsägelser.
Paranoians typiska former äro
förföljelsevansinne (ständig
föreställning att vara förföljd),
para-noi’d querula’ns
(kverulantvan-sinne, sjukligt rättshaveri och
processande) och abnorm
svartsjuka. Förloppet är kroniskt. —
5. Av patolo’g i sk a
drift-handlingar 1. monomanier
må anföras vandrarsjuka
(obetvinglig drift att företa mållösa
vandringar). Vanl. ligga dock i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
