Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Singel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
599
Sinkiang—Sinnesfysiologi
600
Sinkiang, se ö s t - T ur ke
-stan.
Sinklaire, se Sinclair.
Sinne, förmågan att med
sinnesförnimmelser (sensationer)
reagera mot en nervretning, vare sig
denna framkallas av processer
utoin 1. inom organismen. Studiet
av sinnesorganens reaktionssätt
kallas sinnesfysiologi’
(se d. o.), medan förhållandet
mellan nervretningen och den
motsvarande förnimmelsen
under-sökes av psykofysi’ken 1.
den fysiolo’giska p s y k o
-1 o g i’ n.
Sinnebild (ty. Sinnbild, eg. för
sinnena fattbar bild), emblem,
figur (vanl. med bifogat
tänke-språk), som symboliserar ett
yrke, en värdighet, en idé e. d.; i
vidsträckt bet. symbol.
Sinnesanalogier, en
associationsform, som består däri, att en
förnimmelse framkallar
föreställningen om en annan av olika
art. Sålunda kan en viss ton leda
tanken till en viss färg
(färghörsel) ; olika färger kunna te sig
mjuka 1. hårda, kalla 1. varma
o. s. v. Man har sökt förklara S.
därigenom, att sensationerna i
fråga framkalla samma känsla.
Likheten i känsloläget gör, att vi
finna likhet mellan sensationerna
själva. — I diktningens bildspråk
spela S. en betydande roll,
emedan man genom dem kan uttrycka
sådant som annars är rätt
svåråtkomligt. Särskilt hos lyriker av
symbolistisk riktning ha de fått
en flitig användning.
Sinnesceller, celler, vanl. epitel
(sinnesepitel; jfr
Epi-t el vä vn ad), som i
sinnesorgan uppta och överföra de
specifika retningarna till centrala
nervsystemet.
Sinnesfysiologi. Sinnes- 1.
rece’ptororgan förmedla
mottagandet av intryck från
omgivningen. Sådana organ
påträffas i hela djur serien. Hos
lägre djur äro de utbredda över
hela kroppsytan; hos högre
djur finnas de på vissa
ställen av kroppsytan, medan en
del samlas i huvudet.
Receptorer-na äro starkt specialiserade och
äro därför känsliga främst för
vissa, s. k. adekvata retmedel. Vid
retning genom icke-adekvat
retmedel fås likväl ett intryck av
samma art som vid adekvat
retning (”lagen om specifika
sinnes-energin”). Uppkomsten av ett
visst slags förnimmelser antas
bero på en i centrala nervsystemet
skeende omvandling (jfr t. ex.
ljusförnimmelse efter ett slag på
ögat 1. hallucinationer genom
sjukliga processer i hjärnbarken).
Språkbrukets ”fem sinnen” äro
att betrakta som olika
huvudgrupper av receptororgan, inom
vilka en ytterligare specialisering
befunnits önskvärd. Så kunna
våra känselförnimmelser
hänföras till köld-, värme-, tryck- och
smärtsinnen, vilka i hud och
slemhinnor ha talrika skilda
re-ceptorer (”kall-, varm-,
tryck-och smärtpunkter”) och även
olika adekvata retmedel (jfr H u d
sp. 965). Även i kroppens inre (ss.
muskler, senor, ledgångar) finnas
receptororgan, vilka tjäna
samverkan mellan olika organ. Nämnda
förnimmelser ha mer 1. mindre
utpräglade ”lokaltecken”, d. v. s.
uppfattas strängt lokaliserade
(jfr Känselkrets). —
Smaksinnet (se d. o.) har skilda
änd-apparater för förnimmelserna
surt, sött, salt och beskt. Inom
luktsinnet (jfr Luktorgan),
vars adekvata retmedel äro
ämnen i gas- 1. ångform, kunna
talrika olika förnimmelser
urskiljas, men motsvarande
skill
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
