Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Silas ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
549
Silas—Sileshår
550
Värmland och Dal. Västra Silen
mottager östra Silens avlopp och
avflyter till Lelången.
Silas, enl. Apg. 15—18 urspr.
medlem i den kristna
församlingen i Jerusalem, sedan Paulus’
följeslagare på den s. k. 2: a
missionsresan. Tydligen identisk med
den i Tess., 2 Kor. samt 1 Petr.
nämnde S i 1 v a’ n u s, vilket varit
hans bland greker och romare
brukade namn.
Silben, se Kranium sp.
1282, 1285, 1288, 1289 och 1290.
Sflbermann, Gottfried, f.
1683, d. 1753, främste medlemmen
av en berömd sachsisk orgel- och
pianobyggarfamilj, förbättrade
det av Cristofori uppfunna
ham-marklaveret, som härefter började
undantränga äldre
klaverinstru-ment. Jfr Klaver och Piano.
Silbodal, socken i Värml. 1.,
pastorat i Karlstads stift. I S.
ligger Årj ängs municipalsamhälle.
2,430 inv.
Silbojokk, se N a s a f j ä 11.
Silen, Västra och östra
S., se Silarna.
Sile’ne, växtsläkte (fam.
Ca-ryophylla’ceae), örter med
sam-bladigt blomfoder. Detta är
uppblåst hos Ä. latifo’lia (veno’sa),
t a r a 1 d, s m ä 1 1 g 1 i m, och
S’. mari’tima, s t r andt ar ald,
bägge med stora vita blommor,
den förra tämligen allmän på torr
mark, den senare på klippiga
havsstränder. K nu’tans, backglim,
med ej uppblåst foder och små,
vanl. vita blommor, är allmän i
torra backar. Ä. acau’lis,
fjäll-g 1 i m, allmän i högf j ällen, bildar
låga, täta mattor 1. tuvor med
(vanl.) röda blommor. Flera,
vanl. perenna arter odlas som
blomsterväxter.
Sile’ner, se S i 1 e n o s.
Sile’nius, se Nils Nilsson.
Sile’nos (grek. Seile’nos), i
Silene maritima.
grek. myt. guden Dionysos’
följeslagare och lärare, framställes
som en äldre, fetlagd man, ofta
med hästsvans och hästöron. S.
var urspr. en frygisk
naturgudomlighet. S i 1 e’ n e r har även
blivit gruppnamn för daimoner
av denna typ i Dionysos följe.
Sile’ntium, lat., tystnad; vanl.
använt ss. uppmaning (tyst!).
Sileshår, soldagg,
daggörter, arter av släktet
Dro’-sera (fam. Drosera’ceae, av
osäker ställning, ofta hänförd till
ordn. ParietaTes). S. äro
insektätande örter med rosettställda
blad, vilka tjäna insektfångsten.
Bladen ha på översidan
”tentakler”, bestående av körtlar
(glandler) på långa skaft, vilka
äro ett slags emergenser (jfr d.
o.) och innehålla kärlsträngar.
Vid inverkan av mekaniska 1.
kemiska retningar utföra bladen
retningsrörelser: tentaklerna böja
ihop sig och bladkanterna vikas
inåt. Insekter, som fastnat i av
körtlarna avsöndrat slem,
kvar-hållas därigenom. Den av
insektkroppen utövade kemiska
retningen utlöser även avsöndrandet
av ett enzym, som digererar djur-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
