Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sakkunniga ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29
Sakkunniga—Sakrament
30
dem den terassformigt
uppbyggda, som uppförts för konung Zoser.
Sakkunniga, en i mera spec.
bet. brukad, ofta officiell
benämning på personer, som ensamma 1.
i kommittéer av offentlig
myndighet tillkallas för att verkställa
utredning och avge förslag i visst
förelagt ämne. Särskilt användes
benämningen om de
vetenskapsmän, som författningsenligt
tillkallas för att avge utlåtanden om
kompetensen hos de sökande till
en professur.
Saklatvala, S h a p u r j i, f.
1874, engelsk politiker av indisk
börd. S., som kom till England
1905, inträdde 1910 i Independent
Labour Party och öppnade efter
den ryska bolsjevikrevolutionen
ivrig agitation för partiets
anslutning till 3:e internationalen.
Själv anslöt han sig till
kommunistpartiet, som han ensam
representerar i underhuset (vald
första gången 1922).
Saklega, se L e g a.
Saklös (jfr Sak), fri från
(spec. rättsligt) ansvar.
Sakocker, till skillnad från
kreditocker, ocker (se d. o.) vid
andra avtal än sådana, som
innebära beviljande av kredit. Någon
förmår t. ex. en nödställd person
att till oskäligt lågt pris till sig
sälja ett dyrbart konstverk, vars
rätta värde säljaren icke förstår.
S. är icke straffbelagt, men
avtalet blir rättsligt ogiltigt.
Sakra’l (av lat. sa’cer, helig),
som avser religionen 1.
gudstjänsten, gudstjänst-, religions-.
Sakra’! (av lat. sa/crum,
kors-benet), som avser korsbenet.
Sakrame’nt (lat.
sacrame’n-tum, helig handling, helgat ting,
av sa’cer, helig), i Västerlandet
sedan gammalt beteckning för
vissa särskilt högtidliga 1.
betydelsefulla kyrkliga handlingar,
Sakkara. Zosers pyramid.
vilka i regel tänkas på ett
spec. sätt till människan
förmedla den gudomliga nåden (i
grekisk-ortodoxa kyrkan är
motsvarande beteckning
”mysterier”). De handlingar, som tidigast
uppfattades ss. S., voro dopet och
nattvarden (se dessa ord), men
till dem fogades redan under
gamla tiden ett flertal andra (bl. a.
smörjelsen efter dopet samt på
sjukbädden). Det i grekiska och
romerska kyrkorna gängse
myste-rie- 1. sakramentsbegreppet, enl.
vilket S. på ett
mystiskt-realis-tiskt sätt äro bärare av den
gudomliga nåden, är tydligen i
ej ringa grad utformat under
inverkan av den hellenistiska tidens
mysterietro, och delvisa
paralleller till de sålunda fattade S.
finnas även eljest i åtskilliga
religioner (jfr Mysterier 1). I den
romerska kyrkan segrade under
medeltiden alltmer en
handgripligt realistisk tolkning, spec. i
fråga om nattvarden (jfr Opus
operatum). Från 1100-t.
begränsades inom denna kyrka
det förut mycket obestämda
antalet S. till 7: dopet,
konfirmationen, nattvarden, boten,
äktenskapet, sista smörjelsen och
prästvigningen (jfr
Sakramentali e r). Denna indelning övertogs
sedermera formellt även av
grekisk-ortodoxa kyrkan (se d. o. sp.
1512). Reformationen medförde
en omvärdering och inskränkning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
