Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bensoëharts ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1291
Bentley—Benzelius
1292
statsman. Deltog i Wellingtons
pyreneiska fälttåg och var 1828
—35 generalguvernör i Indien,
där han genomförde en mängd
reformer, bl. a. förbud mot änkors
bränning.
Bentley [be’ntli], Richard,
f. 1662, d. 1742, engelsk filolog,
banbrytare för det klassiska
språkstudiet i England. B. gjorde
sig berömd genom sin skarpa
kritik av de s. k. Falaris-breven,
vars äkthet han förnekade. Han
utgav textkritiska upplagor av
Horatius (1711), Terentius,
Phaedrus (1726) och Manilius
(1739) m. fl.
Be’ntos (grek., djup),
sammanfattande benämning på de
organismer, som leva på eller i
närheten av havets eller sjöarnas
botten. Jfr Plankton.
Be’nue, B i n u e, mellersta
Sudans största flod (”vattnens
moder”), vänsterbiflod till Niger.
Mycket bred men föga djup,
endast under regntiden segelbar för
större fartyg.
Benuppmjukning, os teo
-m a 1 a c i’, en relativt sällsynt
sjukdom, som yttrar sig däri
att benvävnaden förlorar sin
normala kalkhalt, varigenom benen
bli mjuka, böjliga och hela
kroppen förlorar sin stadga.
Sjukdomen förekommer företrädesvis
hos kvinnor och uppträder oftast
i anslutning till havandeskap.
Benved, Evo’nymus europae’a,
en 4—5 m. hög buske med
motsatta, hela blad och gröngula
blommoi- i små knippen.
Frukterna äro vackert rödfärgade,
fyrkantiga fröhus, och fröna äro
omgivna av ett köttigt,
brand-gult hylle. B., som förekommer
vild i s. Sverige och även odlas,
lämnar ett vitgult, hårt virke.
Ben Wyvis [oa’jvis], bergs-
Benvävnad, — T. v. Tvärsnitt. — T. b.
Längdsnitt genom kompakt ben. 1.
Benceller. 2. Haverska kanaler.
topp i nordskotska höglandet,
1,050 m. hög.
Benvävnad, den stödjevävnad,
som utgör huvudmassan av
skelettets ben. Kemiskt består B. i
huvudsak av kollagen
(limbildande substans), impregnerat med
kalksalter (fosfat och karbonat),
varav dess fasta konsistens
betingas. Strukturellt ter sig B.
i form av tunna lameller,
ordnade antingen parallellt med
benets yttre eller inre yta, eller
ock koncentriskt kring kanaler,
som föra blodkärl och
genomdraga vävnaden (Haverska
kanaler). Mellan lamellerna ligga i
mikroskopiska hålrum de talrika
bencellerna, sinsemellan förenade
genom fina utlöpare.
Benzelius, svensk prästsläkt,
vars stamfader jämte tre av
dennes söner innehaft Uppsala
ärkebiskopsstol. Flera grenar av
släkten mottogo det av stamfadern
och hans nedan nämnda söner
avböjda adelsskapet och kallade
sig Benzelstierna (se d. o.). —
1. Erik B. d. ä., f. 1632, d.
1709, professor i teologi i
Uppsala 1666, biskop i Strängnäs
1687, ärkebiskop 1700. B. var en
typisk representant för det
karolinska tidevarvets stränga
religiositet. Han medverkade, ehuru med
en viss reservation för de
kungliga maktanspråken, till 1686 års
kyrkolag, deltog i arbetet på 1695
års psalmbok och ledde
utgivandet av Karl XII:s bibel, som
dock, till stor del tack vare B: s
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
