Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Antonius ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
517
Antonius—Antrim
518
till Caesars medkonsul. Vid
dennes mord s. å. lyckades A. genom
sitt modiga ingripande
omintetgöra republikanernas planer.
Sedan han satt sig i besittning av
statskassan och förmått senaten
att stadfästa Caesars
förordningar, uppväckte han folkmassornas
raseri mot mördarna genom ett
glänsande tal vid Caesars
begravning. A. beredde sig att bli
Caesars efterträdare och
bemäktiga-de sig flera provinser, då han fick
en medtävlare i Caesars
adoptivson Octavianus (se A u g u s
-tus). Denne kom först i strid med
A. men försonade sig snart med
honom och ingick det s. k. andra
triumviratet (43), vari Lepidus
blev tredje man. Gemensamt
utkrävde de hämnd på Caesars
mördare, som de besegrade vid Filippi
år 42, och delade deras provinser.
A. tilldelades Orienten och mötte
där sitt öde i den egyptiska
drottningen Kleopatras skepnad.
Bländad av hennes skönhet, stannade
A. hos henne och tillbragte år i
moralisk förnedring, vilket väckte
romarnas harm. Är 32 kom en
brytning med Octavianus, vars
syster Octavia A. haft till gemål
men förskjutit. A. besegrades vid
Aktion 31 f. Kr. genom
Kleopatras förräderi och tog sitt liv kort
därefter.
Anto nius av P adu a, f.
omkr. 1195, d. 1231, ett av den
katolska kyrkans ryktbaraste och
mest dyrkade helgon, levde först
som klosterbroder i Coimbra,
föreläste sedermera i teologi och
övergick därefter till att verka
som predikant och folktalare.
Kraften av hans vältalighet
skildras i otaliga legender. De
tio sista åren av sitt liv
tillhörde han franciskanorden. —
A. avbildas ofta knäböjande
framför Jesusbarnet; hans
attri
but är en lilja, symbolen av hans
själsrenhet.
Antonius-eld, medeltida
benämning på epidemiskt
uppträdande sjukdomstillstånd,
karaktäriserade av rodnad, kallbrand
och svåra smärtor. A. har
säkerligen ej betecknat någon
enhetlig sjukdom. I en del fall har den
kunnat identifieras med de förr
ofta epidemiskt uppträdande
förgiftningarna med mjöldryga
(se d. o.), i en del andra fall har
det säkerligen varit fråga om
rosfeber, ävensom andra
sjukdomar med likartade symtom.
Namnet härledes från sägnen om
en fransk adelsman, som botats
från sjukdomen vid den helige
Antonios’ reliker.
Antonomasi’ (av grek, anti’, i
stället för, och onomasi’a,
benämning), i retoriken beteckning för
en uttrycksform, där man utbytt
den gängse benämningen på en
person eller ett föremål mot ett
karaktäriserande uttryck, t. ex.
”Molnskockaren” för Zeus,
”Allfader” för Odin, ”gångaren” i
stället för hästen.
Antrace’n, ett fast kolväte,
tillhörande cykliska serien.
Er-hålles ur den sista fraktionen
vid fraktionerad destillation av
stenkolstjära. A. användes till
framställning av alizarin, men
måste först undergå en invecklad
reningsprocedur.
Antraci’t, se Stenkol.
Antrakino’n, se Alizarin.
Antrakoni’t, se O r s t e n.
Antrako’s (av grek, a/ntrax,
kol), svartfärgning av lungorna,
uppkommen genom avlagring i
dessas lymfbanor av inandade
kol- och andra dammpartiklar.
A’ntrax, grek., mjältbrand (se
d. o.).
Antrim [ä’ntrim], grevskap i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
