Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Aleppo-tall ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
251
Alexander
252
Alexander, f. 1857, d. 1893,
furste av Bulgarien 1879—86,
prins av Battenberg. Stod till en
början i vänskapligt förhållande
till Ryssland, vilket upphörde, då
A. genomförde och i krig mot
Serbien 1885 betryggade
Öst-Rumiliens förening med
Bulgarien (se d. o.).
Alexander, f. 1893, d. 1920,
konung av Grekland, stod efter
sin fader Konstantins abdikation
1917 i spetsen för den i
verkligheten av Venizelos förda
regeringen till sin plötsliga död,
vilken enligt uppgift vållades av
en tam apas bett.
Alexander, tsarer av Ryssland.
1. A. I, f. 1777, d. 1825,
efterträdde fadern Paul I, som
mördats 1801 med A:s hemliga
medverkan. A., som uppfostrats av
filosofen Laharpe (se d. o.),
regerade i början i liberal anda,
lindrade livegenskapen och gav
senaten en viss makt; han drömde om
förbund mellan Europas stater
och internationell skiljedom.
Fientligt stämd mot Frankrike,
ingrep A. aktivt i kampen mot
Napoleon 1805, men blev slagen
vid Austerlitz s. å. Efter nya
nederlag vid Eylau och Friedland
lät A. 1807 i Tilsit locka sig till
förbund med Napoleon, som
före-speglade honom förverkligandet
av Rysslands gamla dröm om
Konstantinopel och
Balkanfol-kens frigörelse. Då dessa planer
icke kunde utföras, riktades A:s
erövringspolitik mot Sverige, som
han i 1808—09 års krig tvang
att avträda Finland. Napoleons
försök att återupprätta Polen och
hindra den ryska handeln med
England framkallade den
brytning, som ledde till Napoleons
ödesdigra tåg mot Moskva 1812.
I den därpå följande
befrielsekampen mot Napoleon uppträdde
A. som en av ledarna, troget
fasthållande det förbund han 1812
slutit med Karl Johan av Sverige.
Vid Wienkongressen (se d. o.)
räddade han Frankrike från
alltför hårda fredsvillkor,
tillförsäkrade Polen egen författning med
folkrepresentation. Men allt mer
gripen av tidens mystiska och
reaktionära strömningar, särskilt
genom inflytande från fru v.
Krü-dener (se d. o.), blev A.
upphovsmannen till den Heliga a 11 i -
Alexander I. Målning av F. P. Gérard.
ansen (se d. o.) och
motarbetade de frihetsrörelser, som bröto
fram under hans sista år. — 2.
A. II, f. 1818, d. 1881, efterträdde
1855 under Krimkriget sin far
Nikolaus I och slöt freden i Paris
1856. Genom en försiktig politik
i nära anslutning till Preussen,
vars arbete för Tysklands enande
gynnades genom rysk neutralitet
under krigen 1866 och 1870—71,
återgav han Ryssland krafter,
som med framgång utnyttjades
för erövringar i Asien och
besegrande av Turkiet under 1877
—78 års krig. Berlinkongressen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
