Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De dödas städer, af Satyr - Maria kyrkogård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Maria kyrkogård.
Du som oss skådar här, säg om du skönja kan
Hvem af oss varit hög, och hvem en ringa man?
Hvem fattig och hvem rik? hvem olärd och hvem lärd?
Hvem framför andra täck och mer att älska värd?
Hvem af oss gått bakom? hvem suttit och stått främst?
Kan ock en statkarl här snart ligga kungen närmst.
Ty lit på ingenting, men tänk att så skall gå,
Oss klädes af vår hamn, vi hopas i en vrå,
Se’n döden oss har fällt. Den är allena väll,
Som lagat för sin död, att han får uppstå säll.
Så lyder en gammal inskription i Maria kyrkas benhus. Jag
vet inte hvem som diktat dessa rader, men det låter så
gammaldags förståndigt och trovärdigt.
Maria tycks ha varit den först bebyggda och mäktigaste
delen, hvilket det ju för öfrigt är ännu i dag, af Åsöna eller
Osöna, som Södermalm fordom kallades. Riksföreståndaren Sten
Sture den äldre lät nämligen år 1489 på samma plats som den
nuvarande bygga den första Maria kyrka. Denna, som var
ganska oansenlig, fick dock ej stå kvar längre än till 1527, då Gustaf
I med rikets ständers medgifvande förordnade, att såväl denna
som Jakobs kyrka skulle nedrifvas, emedan dessa kyrkor ansågos
kunna gagna en belägrande fiende.
Johan III lät år 1576 lägga grunden till den nuvarande
kyrkan. Arbetet afstannade emellertid vid hans död och upptogs
först åter under Gustaf Adolf. Änkedrottningen Maria Eleonora
lät slutligen år 1634 fullborda den på egen bekostnad.
I juli 1759 utbröt en fruktansvärd vådeld, som ödelade
omkring 300 hus vid Badstu-, Horns-, S:t Pauls- och Götgatorna
samt äfven Maria kyrka. Kopparen hvarmed taket var täckt
smälte, grafstenarne sprängdes af hettan, och elden förtärde
likkistorna och de dödas ben.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
