Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Snöskottning, af Albert Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gamla tegeltaken med sina oräkneliga fogar och ojämnheter. En
metod att få snön af dessa tak, hvilken icke synes vara att
rekommendera, men verkligen praktiseras, är att inifrån upplyfta hvarje
särskild tegelpanna och skaka snön af den. Det tar sig rätt
kuriöst ut, då man från gatan iakttager hur tegelpannorna, satta
i rörelse af en osynlig kraft, klaffa upp och ned som tangenter.
Arbetet bör vara rätt påkostande och är så godt som lönlöst, ty
snön stannar kvar.
Den nedskottade snön, på gården så väl som på gatan, får
naturligtvis icke ligga kvar länge. Snököraren kommer med sitt
fordon, en soplår på en låg kälke, öser snön i låren och kör den
till någon af afstjälpningsplatserna, som äro här och hvar kring
Snöafstjälpning.
kajer och stränder. Det är episoder från dessa snökörslor, som
gifvit upphof till och alltjämt underhålla den nu klassiska
tidningsnotisen »Häst och släde i strömmen».
Så skrider vintern öfver januari och februari in i mars.
Och en dag blir det ett väldigt töande med brummande
stuprännor och plaskande stänk från takskäggen och en mängd pussar
på trottoaren och stora gropar i det smutsbruna, halffotstjocka
isbarktäcke, som ligger kvar på körbanan såsom ett otrefligt minne
af det härliga slädföret. Det blir intet före mer för vintern,
isvallen har tjänat ut och skall bort. Ar den för hård, så hugger
man in med spetten; är den tillräckligt murken, spänner man på
med den stora isplogen, hvilken, dragen af tre, fyra hästar och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
