Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 4 Myntgatan, af Emil C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så ser man detektivkonstaplarne, två och två, gå genom den
ständigt smällande dörren. De ha en person emellan sig. Det
är en efterspanad, nu »infångad» man, som skall underkastas
förhör. Ofta är det en gammal känd poliskund, som tröttnat på
att draga sig fram i svett och arbete, och som funnit fängelset
som den lämpligaste eller — sista resursen. Men icke så sällan
står en droska eller t. o. m. en hyrvagn framför ingången till
»N:r 4». En herre, som polisen »velat tala med», stiger ur och
blir mottagen af en konstapel — om nu ej en sådan suttit vid
hans sida i droskan.
Och inne i de små trånga rummen pågå förhören. Här skall
sanningen utransakas, och att få fram sanningen, är, som man
vet, icke så sällan ganska svårt. Polisen känner emellertid »de
sina». Under årens lopp har den fått en gammal kundkrets,
hvilkens vanor äro kända. Straffregistret studeras, och de gamla
detektiverna ha i minne föregående förhör. Det är brottslingar,
som visa stor nonchalans och som neka till allt. De gitta knappt
lämna något som helst svar, och då de eftersättas, aflöser den
ena historien den andra. Dylika gynnare få det ganska hett.
Man har varit förberedd på deras historier och samlat
hevis-materiel, och så få de det beskedet — att historierna äro
uppdiktade. Ofta kryper då sanningen fram.
»Den obekante» är måhända den mest beryktade »personen»
hos polisen. Han får nämligen i många fall bära skulden för
begångna brott. Men man har funnit verksamma medel äfven
häremot. Den anhållne, som skyller på »den obekante», får två
konstaplar med sig ut i staden, »vallas», som det heter. Under
denna promenad har han merendels händerna bakbundna, och det
är ju föga angenämt. Detektiverna söka göra allt, för att han
skall få tag i »den okände», och pigga gång efter annan upp
hans minne. Men resultatet brukar i de flesta fall bli, att »den
okände» är lika hemlighetsfull som förut. Vid rådhusrätten tager
man emellertid detta i betraktande, och »den oskyldige» får så
ibland lida för »den okändes» skull.
Men detektiva polisen har också en kundkrets, som »öppet
och frivilligt» bekänner. Denna kundkrets rekryteras af
afsig-komna stackare, gamla fängelsekunder. De se »vana ut», redan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
