Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I den gamla staden, af Johan Levart (Satyr) - Prästgatan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Detta kafé är emellertid säkert en länk i den kedja af
för-friskningsställen, som sträckte sig utmed Västerlånggatan, i
synnerhet i nedre botten i norra husraden. Fordomdags fanns det
inte hälften så många butiker som nu. Alla dessa kaféer voro
musikställen och där spelade man på harpa, gitarr, luta och fiol
samt lefde lusteligt dagen i ända. Visserligen hade man inga
stående orkestrar, musikanterna vandrade ur hus i hus, från det
ena kaféet till det andra. Det var gossar och flickor, ynglingar
och gubbar, som sjöngo och spelade, allt efter som det lämpade
sig, och troligt är, att de till stor del förskrefvo sig från det
italienska folket borta i backarna vid Glasbruksgatorna, hvarifrån
väl ännu en och annan trubadur vandrar ut, men eljes mest
svartmuskiga söner med gipsfigurer till salu.
Det var ett gladt lif på dessa kaféer, en kvarlefva af de
gamla bullrande kaffehusen, och vanligen var det så fullt med
folk, att ingen egentligen kunde tänka på att få sitta utan måste
stå rätt upp och ned och dricka sitt öl, lyssnande till de
kringvandrande orkestrarne, som placerat sig midt på golfvet eller i
något privilegierad t hörn. Lifvet blef dock alltför gladt, och så
vandrade de sista upplagorna af de muntra kaffehusen all
världens väg. Någon gång i midten af 1880-talet blef nämligen all
dylik musik förbjuden.
❖ ❖
Vi fortsätta emellertid Prästgatan framåt, och plötsligt stå
vi framför en gränd, som döpts till det besynnerliga namnet
Solgränd, fast ingen kan finna att det är bättre beställdt med
upplysningen här än annorstädes. Vid gränden finnes dock en lykta,
som är fäst vid husväggen å ena sidan gatan, men håller på att
slå sönder rutorna mot den andra. Dessutom finns där en
byggnad, som förefaller särdeles aristokratisk med en egendomlig
terrass, omgifven af ett sträft och högt spetsgaller. Hvad man
egentligen skall med terrass att göra, då utsikten inskränker sig till
cirka sex fot, kan jag ingalunda begripa.
Det är i vårbräckningstid, och gatan är full med kärror, hvari
man så fort möjligt samlar upp de sista, hoppackade, smutsiga
Boken om Stockholm. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
