Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Överblick. De stora jordaförvärven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
245
såväl på landsbygden som vid fiskelägena utkomst förefanns för hantverkare
och hantverksmän i en ej obetydlig utsträckning.
Dessa relativt gynnsamma förhållanden förändras under det tidsskede,
som sträcker sig intill länets införlivande med Sverige. Gränslandskapet
fick under denna period draga känning av ej mindre än fyra krig, av vilka
tvenne direkt drabbade länet på ett eftertryckligt sätt.
Värst hemsöktes man av den s. k. Brännefejden, då Jesper Cruus (febr.
1612) ödelade stora sträckor. Under detta krig avbrändes Hisingen
fullständigt, på Inland 450 gårdar, i Sunnerviken 92 o. s. v. Inalles gingo utom
Hisingen 573 gårdar i länet upp i lågor.
Brännefejden förorsakade fullständig rubbning av hela Bohusläns
ekonomi, vilket nogsamt framgår av skatterestantier, avkortningar och befrielser.
Tvivelsutan skulle med den ekonomiska ryggrad, som en tidigare fredsperiod
skapat, den jordägande befolkningen snabbt återhämtat sig, om ej de
tryckande skatter, som från och med 1625 pålades befolkningen, så småningom
utarmat densamma. ÄÅren 1625—1632 steg den s. k. kungsskatten till det
3—4-dubbla beloppet. Utskrivningarna, som visserligen i första hand gingo
ut över strandsittarna, drabbade så småningom böndernas tjänstefolk och
slutligen dem själva. År 1629 fanns endast en dräng i hela länet och året
förut hade en hel del gårdar på Hisingen och Norrviken befriats från skatt,
enär ägarna själva utskrivits som båtsmän.
Till de betungande skatterna och utskrivningarna fogade sig missväxt
och, som en oundgänglig följd av kriget — dyrtid. Skattelängderna upptaga
ett allt större antal »slet forarmede», som ej kunna betala någon skatt alls.
Flera vittnen vid tinget på Orust och Tjörn intyga att på grund av missväxt
och skatter, som vida överstiga deras krafter, bönderna ej längre förmådde
hålla dräng, och i Sunnerviken vittnas, att eländet där så tilltagit, att ingen
längre förmår hjälpa den andre. Icke förty pålades under olika
förevändningar alltjämt nya skatter av olika namn och innebörd, vilka slutligen
kulminerade under krigsåren 1644—45, då den tidigare s. k. unionsskatten
avlöstes av den s. k. 12-dalers kontributionen.
Förutom skatter i penningar tyngdes allmogen av en massa
arbetsprestationer på Bohus och kronans gårdar, skjutsningsplikt ej blott för kronans
ämbets- och tjänstemän, utan även för adelspersoner m. m. Slutligen
verkade själva kriget under sistnämnda år förlamande och utarmande genom de
täta utskrivningar och inkvarteringar, som pålades. Antalet skattebetalande
i hela länet, som år 1625 uppgick till 5,393, hade år 1657 sjunkit till 4,728.
När danskarna slutligen år 1658 måste överlämna Bohus, och länet
genom fredsslutet införlivades med Sverige, lämnade de efter sig ett skövlat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
