Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - T - Titus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
betyder: Angenäm, ljuflig (Stora
kyrkobibeln).
Titus, eu Jesu lärjunge i Pauli tid, till
börden grek och oomskuren. Då Paulus en
gång under sina resor tog honom med sig
upp till Jerusalem, sattes det i fråga, att
han skulle omskäras. Där hade nämligen
insmugit sig några falska bröder, hvilka i
afsikt att göra dem till trälar, hade trängt
sig in för att bespeja deras frihet i Kristus
Jesus. Men de stodo fäste i sin frihet, och
läto icke omskära honom, Gal. 2: 1—5. I
andra brefvet till korintierna kallar Paulus
honom broder och medarbetare och säger,
att då han själf kom till Troas, så, oaktadt
en dörr var honom öppnad i Herren, hade
han icke någon ro i sin ande, emedan ban
icke fann Titus där, utan han tog afsked
af dem och for till Macedonien, 2 Kor. 2:
12, 13. Då det hände, att församlingar
kommo i trångmål för sin timliga bergning,
så sammansköto de, som för tillfället hade
det bättre, bidrag åt dem som voro i
betryck. I fråga om sådan kärleksbevisning
hade Paidus berömt de troende i Korint för
Titus. Och därefter sände han honom dit
för att ombesörja ett sammanskott ibland
dem, såsom en kärleksbevisning mot
betryckta kristna i Jerusalem. Detta åtog
han sig också själfmant, emedan Gud hade
gifvit honom stor ifver i hjärtat för de
troende. Titus blef mycket glad och
vederkvickt i sin andß och hans hjärta blef
ännu mera vändt till dem, då han kom dit
och fick se deras lydnad, som de bevisade
emot Paulus och deras nit om honom. Och
när Titus kom tillbaka till Paulus, blef det
till hugsvalelse för honom och för dem som
voro med honom, då ban berättade för dessa
om tillståndet i församlingen. Paulus säger,
att Titus icke hade gjort församlingen
något förfång, utan han hade vandrat i samma
anda och i samma spår, som Paulus själf,
2 Kor. 7: 15—8: 23; 12: 18. När Paulus
skref sitt andra bref till Timoteus, så hade
Titus rest till Dalmatien, 2 Tim. 4: 10.
Paulus har skrifvit ett bref till honom, som
är upptaget med ibland bibelns böcker och
är den femtiosjätte i ordningen,
innehållande tre kapitel. I detta gifver han
honom många dyrbara förmaningar med
afseende på både lif, lära och församlingsvård.
Han säger, att ban hade lämnat honom
kvar på Kreta, på det att han skulle ställa
i ordning det som fattades och i hvarje stad
tillsätta äldste. Namnet betyder: Dufva,
ärevördig (Stora kyrkobibeln).
Tillägg: Titus dog som
församlingsföreståndare på Kreta nittiofyra år gammal
(Fjellstedt).
Toah, en levit af Kehats ätt. Hans
fader hette Zuf (Zuf 2), och ban hade en
son, som hette Eliel (Eliel 2), 1 Krön. 6:
34. Namnet betyder: Sönderdelare, lefvande
(Stora kyrkobibeln).
Tob-Adonia, en levit i konung Josafats
tid, en af dem som reste omkring i Judas
städer för att undervisa folket i Herrens
lag, 2 Krön. 17: 8, 9. Namnet betyder:
God herre (Stora kyrkobibeln).
Tobia 1. Äfven denne en af de levi ter,
som i konung Josafats tid reste omkring i
Judas städer för att undervisa folket i
Herrens lag, 1 Krön. 17: 8, 9. Namnet
betyder: Herren är god, Herren är from (Stora
kyrkobibeln); Gud är god (E. Nyström).
Tobia 2. Någon som hade barn, hvilka
drogo med Serubbabel upp utur
fångenskapen till Jerusalem, men hvilka icke kunde
uppgifva sina fadershus och sin härkomst,
om de vore af Israel eller ej, Esra 2: 59, 60;
Neh. 7: 61, 62. På sistnämnda ställe heter
han Tobija (Tobija 1).
Tobia 3. En man i Kanans land i
Nehemias tid, kallas »den ammonitiska trälen»,
men tycks dock i den tiden vara en af
ämbetsmännen i landet. Antagligen har han
någon gång varit träl, men blifvit frigifven
och så fått sig en ämbetsmannaplats. Han
var en af Nehemias svåraste motståndare,
och många af Judas ädlingar, med hvilka
han äfven var sammanblandad genom
äktenskap, stodo i förbund med honom. När
Nehemia kom till Jerusalem och hade bref
med sig ifrån konungen till ståthållarne på
andra sidan älfven, att de skulle stå judarne
bi i hvad de behöfde för uppbyggandet af
deras stad och af templet, förtröt det
honom och Sanballat högligen, att en man
var kommen för att befordra Israels barns
bästa. Och då dessa två jämte Gesem, en
arab, fingo höra, att judarne ämnade bygga
upp stadsmuren, begabbade de dem och
visade dem sitt förakt, sägande: Hvad är det
I gören? Viljen I göra uppror emot
konungen? Men Nehemia svarade dem helt
kort och fortsatte med byggandet. Neh. 2:
7—10, 18—20. Då Sanballat fick höra att
judarne verkligen byggde på muren, vardt
han högligen förbittrad och talade med sina
bröder och Samarias här, frågande, om man
skulle tillåta dem det. Och Tobia stod
bredvid honom och sade: Huru de än bygga,
skulle en räf, om ban sprunge upp, rifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
