Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - S - Saul ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
der hade borttappat sina åsninnor. Han
sände Saul med en af drängarne, att desse
skulle gå åstad och söka efter åsninnorna.
Men när de länge hade vandrat både hit
’ och dit, men icke funnit några åsninnor,
sade Saul till drängen, att de skulle
återvända hem igen, ty hans fader torde eljes
slå åsninnorna ur hågen och blifva orolig
för deras skull. De voro då i landet Zuf.
Men drängen, som kände till, att profeten
Samuel bodde där i staden, upplyste Saul
därom och sade, att de borde gå till honom.
Kanske han kunde säga dem, hvilken väg
de borde gå. Då drängen därjämte erbjöd
sig att betala siarelönen, emedan Saul icke
hade några pengar med sig, samtyckte Saul
därtill. När de nu kommit midt i staden,
mötte Samuel dem, ty han skulle gå upp till
offerhöjden, emedan folket i staden på den
dagen skulle frambära ett offer åt Herren.
Hittills hade Israel styrts utan konung.
Mose var ju den, som ställt sig i spetsen för
dem och fört dem ut ur Egypten och
sedan varit deras föreståndare under hela
ökenvandringen. När Mose slutade, tog Josua
vid och förde dem in i landet Kanan och
utskiftade landet åt folket och blef deras
anförare, så länge han lefde. Sedan
kallades deras styresmän domare, af hvilka
profeten Samuel var den siste. Vid pass
fyrahundra år styrdes Israel på detta sätt, och
Gud ensam var deras konung. Men då
profeten Samuel hade blifvit gammal, begärde
folket att få en konung öfver sig, såsom
andra folk hade. Ty det ville icke, att
Samuels söner skulle komma att. råda öfver
det, emedan desse voro ogudaktige män.
Samuel frambar deras begäran för Herren,
och Herren svarade, att han skulle bifalla
deras begäran, upplysa dem om
konungarätten och gifva dem en konung.
Dagen innan Saul och drängen kommo till
Samuel, hade Herren sagt till honom, att han
dagen därpå vid samma tid skulle sända till
honom en man, hvilken han skulle smörja
till en furste öfver Israel. Denne skulle frälsa
Israel ur felisteernas hand. Då nu Samuel
ficke se Saul, sade Herren till honom: Si
där den man, om hvilken jag har sagt dig:
denne skall styra mitt folk. Samuel tog nu
både Saul och hans dräng och bjöd dem
med till offret och undfägnade dem på ett
hederligt sätt; ban sade dem ock, att
åsninnorna voro tillrättakomna.
Om morgonen den följande dagen lät
Samuel dem draga sina färde, och han följde
dem utom staden. När de kommo till andra
ändan af staden, tog Samuel en oljeflaska och
göt uppå Sauls hufvud, kysste honom och
sade honom, att han skulle vara en furste
öfver Guds egendomsfolk. Han omtalade ock
åtskilligt, som skulle hända honom under
vägen, hvilket skulle vara för honom tecken,
att han var af Gud utvald till furste öfver
Israel. Samuel tillade ock, att när han såg
dessa tecken, skulle han sedan göra hvad
honom för handen komme; ty Gud skulle
vara med honom. Han sade vidare till
Saul, att han skulle gå före till Gilgal och
bida där i sju dagar. Sedan skulle äfven
Samuel komma dit och offra brännoffer och
tackoffer och undervisa Saul, hvad han hade
att göra. När Saul skilldes från Samuel,
gaf Gud houom ett annat hjärta, och alla
tecknen inträffade på den dagen.
Samuel sammankallade nu’;folket till
Herren i Mizpa och lät dem gå fram efter stammar,
släkter och hus, för att genom lottkastning
utvisa, hvem Herren hade utvalt till konung
öfver dem. Och lotten träffade Saul, Kis’ son.
Men Saul, som den tiden tyckes hafva haft
ett ödmjukt sinne, gömde sig undan,
emedan han visste, att han skulle blifva konung.
De frågade då Herren, och Herren sade
dem, hvar han var, och de gingo och drogo
fram honom. Samuel framställde honom
nu för folket, och folket jublade och sade:
Lefve konungen! En del af hären gick med
Saul till dennes hem i Gibea. Men några
onda män sade: Hvaruti skall denne kunna
hjälpa oss? Och de föraktade honom och
buro honom inga skänker. Men Saul
låtsade som hörde han det icke. Saul gick nu
hem och skötte sitt arbete igen såsom förut.
Men det hände en dag, då han kom
gående bakefter sin faders oxar, att
sändebud kommo från Jabes i Gilead och
begärde hjälp, ty ammoniterna hade belägrat
deras stad och hotat fara illa med stadens
invånare. När Saul hörde, hvad som var å
färde, föll Guds ande öfver honom, och han
bådade tillsamman krigsfolket,
trehundra-trettiotusen man, och drog åstad och slog
ammoniterna och befriade Jabes ur deras
våld. Folket i Israel ville då döda de män,
som hade föraktat Saul. Men Saul sade:
I dag skall ingen dödas, ty Herren har i
dag gjort hjälp i Israel. Och Samuel och
allt folket drogo till Gilgal att förnya
konungadömet, och de gjorde där Saul till
konung inför Herrens ansikte och offrade
tackoffer inför Herren. Så hade nu Israel
fått sig en konung. Denne var Saul Kis’
son. Saul var en fager man, så fager, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
