Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - P - Paulus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dan de hade förkunnat evangelium i den
staden och gjort många till lärjungar, vände
de tillbaka till Lystra och till Ikonium och
till Antiokia, styrkande lärjungarnes själar.
Och sedan de hade utvalt åt dem äldste för
hvarje församling och under bön och fastor
anbefallt dem åt Herren, foro de vidare
genom Pisidien och kommo till Pamfylien,
■och sedan de hade förkunnat ordet i Perge,
foro de ned till Attalia och seglade därifrån
till Antiokia, hvarifrån de hade blifvit
öfverlämnade åt Guds nåd till det verk de
hade fullbordat. Och de kallade tillsamman
församlingen därstädes och berättade, huru
stora ting Gud hade gjort med dem och
huru han hade upplåtit trons dörr för
hedningarne. Och de vistades där en lång tid
med lärjungarne, Apg. 14: 1—28.
Och några, som hade kommit ned ifrån
Judeen, lärde bröderna, att om de icke läte
-omskära sig, kunde de icke blifva frälste.
Med desse råkade Paulus och Barnabas i
icke ringa tvist. Då bestämde bröderna, att
Paulus och Barnabas och några andra skulle
fara upp till apostlarne och till de äldste i
Jerusalem för denna saks skull. Sedan de
nu blifvit ledsagade till vägs af
församlingen, foro de genom Fenicien och Samarien,
förtäljde hedningarnes omvändelse och gjorde
alla bröderna stor glädje. Och dä de kommo
till Jerusalem, blefvo de väl emottagne af
apostlarne, församlingen och af de äldste.
Och de förkunnade allt hvad Gud hade
gjort med dem. Men det blef ett både långt
och allvarligt samtal om den tvistefråga, för
hvars skull de hade kommit dit. Ändtligen
blef det beslutadt, att de troende af
hedningarne icke behöfde låta omskära sig eller
hålla Mose lag. Och de utvalde några män
och sände dem jämte Paulus och Barnabas
med en skrifvelse härom till Antiokia igen.
Och när de kommit ned till Antiokia,
sammankallade de menigheten och framlämnade
brefvet. Och sedan de läst detta, blefvo de
glada öfver den trösten. Och Paulus och
Barnabas vistades i Antiokia, där de jämte
många andra lärde och förkunnade
Herrens ord.
Därefter sade Paulus till Barnabas, att de
skulle vända tillbaka och i alla de städer,
där de hade förkunnat Herrens ord, besöka
bröderna och se, huru de hade det. Men
Johannes hade kommit till dem igen. Och
Barnabas föreslog, att de skulle taga honom
med sig. Men Paulus ansåg, att de icke
borde taga honom med, som hade vikit ifrån
dem i Pamfylien och icke följt med dem un-
der arbetet. Och om denna sak kunde de
icke ena sig, utan skildes från hvarandra.
Och Barnabas tog Johannes till sig och
seglade till Cypern. Men Paulus utvalde åt
sig Silas, hvilken var en af dem, som hade
blifvit sända med från apostlamötet i
Jerusalem. Och Paulus for sin väg, anbefalld i
Guds nåd af bröderna. Och han vandrade
omkring i Syrien och Cilicien, styrkande
församlingarna, kap. 15: 1—40. Själf
omtalar Paulus i Galaterbrefvet, att han for till
Jerusalem tillika med Barnabas i ärende
angående verksamheten. Det tyckes då vara
samma resa, som omtalas i Apg. 15. Han
säger, att han företog denna resa fjorton år
efter det han en gång förut hade varit i
Jerusalem, således sjutton år efter sin
omvändelse. Denna gång hade han äfven
Titus med sig. Och denne lät han icke
omskära, ehuru ban var en grek, hvad än
bröderna i Jerusalem tyckte därom.
När Petrus vid ett tillfälle var i Antiokia,
bestraffade Paulus honom rätt allvarsamt,
emedan han icke hade iakttagit ett rätt
förhållande till lag och evangelium, Gal. 2: 1
—21. När Paulus kom åter till Derbe och
Lystra, fann han där en ung lärjunge,
Timoteus, hvilken han tog med sig och hvilken
blef honom till mycken nytta och glädje och
vardt äfven mycket älskad af honom. I sina
bref nämner Paulus honom ofta och kallar
honom äfven sin son, Ang. 16: 1—3; Bom 16:
21; 1 Kor. 4: 17; 16: 10, 11; Fil. 2: 19—23;
1 Tess. 3: 1, 2; Ebr. 13: 23 (om detta
sistnämnda bref är skrifvet af Paulus). Denne
Timoteus har äfven varit med om att skrifva
somliga af Pauli bref, 2 Ko/ 1: 1; Fil. 1:1;
Kol. 1: 1; 1 Tess. 1: 1; 2 Tess. 1.1; Filemon 1.
Paulus har ock skrifvit två bref till
Timoteus. Honom omskar dock Paulus för de
judars skull, som bodde på de orterna (omkr.
Derbe och Lystra); ty desse visste alla, att
hans fader var en grek. Och där de foro
igenom städerna, anbefalldes de troende att
iakttaga de stadgar, som hade blifvit
beslutade vid apostlamötet i Jerusalem, hvilka
innehöllo, att de skulle afhålla sig från det,
som blifvit offradt åt afgudar och från blod
och från det som har blifvit kväfdt och
från skörlefnad, Apg. 15: 20, 29. Men då
de foro genom Frygien och galatiska
landet, förhindrades de af den helige ande att
tala ordet i Asien. Och då de kommo
inemot Mysien, försökte de taga vägen till
Bitynien, men Jesu ande tillstadde dem det
icke. Men då de hade farit förbi Mysien,
foro de ned till Troas. Och en syn visade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
