Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - J - Josef ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uthuggit i klippan, och i hvilken ännu
ingen hade blifvit lagd. Sedan vältrade han
en stor sten för dörren till griften och gick
så därifrån, Matt. 27: 57, 59; Mark. 15: 43,
45, 46; Luk. 23: 50—53; Joh. 19: 38—40.
Josef 8. En af Davids afkomlingar
efter dennes son Natan. Han upptages i
Jesu släktled och är den sextionionde i rakt
nedstigande led från och med Adam. Hans
fader hette Mattatias (Mattatias 1), och han
hade en son, som hette Janna, Luk. 3: 24.
Josef 9. En annan af Davids
afkomlingar efter Natan, hvilken upptages i Jesu
släktled såsom den sextionde från och med
Adam. Hans fader hette Judas (Judas 3),
och han hade en son, som hette Simei
(Si-mei 18), Luk.03: 26.
Josef 10. Äter en af Davids
afkomlingar efter Natan, hvilken upptages i Jesu
släktled såsom den fyratioförste från och
med Adam. Hans fader hette Jonan, och
han hade en son, som hette Judas (Judas
4), Luk. 3: 30.
Josef 11, se Barsabas.
Josef 12, se Barnabas.
Joses 1. Den andre af Jesu fyra bröder,
Matt. 13: 55; Mark. 6: 3. Namnet betyder:
Salighet, bedagad, saliggörande. Andra,
samma betydelse som namnet Josef (Stora
kyrkobibeln).
Joses 2. Son till Maria, en af de
kvinnor, som följde Jesus från Galileen och
tjänade honom med sina ägodelar (Maria 3),
och broder till Jakob den lille, en af Jesu
apostlar (se Jakob 4 och tillägget därtill).
Hans fader hette Alfeus (Klopas) (Alfeus
1), Matt. 27: 56; Mark: 15: 40, 47.
Joses 3. En af Davids afkomlingar
efter dennes son Natan, hvilken upptages i
Jesu släktled såsom den fyratioåttonde från
och med Adam. Hans fader hette Elieser
(Elieser 11), och han hade en son, som hette
Er (Er 3), Luk. 3: 29.
Josia 1. En son till konung Amon (Amon
2) i Juda. När han var åtta år gammal,
blef hans fader dödad, och då gjorde folket
i landet Josia till konung i hans faders
ställe. Oaktadt han var så ung, då han
vardt konung, och både hans fader och
farfader voro mycket ogudaktiga, var han en
af de gudfruktigaste konungar i Juda rike,
om icke den allra gudfruktigaste. Ȁpplet
faller icke långt från trädet», men här hafva
vi ett undantag. Det var redan i Jerobeams,
Nebats sons, tid profeterat om honom, att
han skulle uppträda och rensa äfven Israels
rike från afguderi, 1 Kon. 13: 1—3. Han
gjorde hvad rätt var i Herrens ögon och
vandrade på sin fader Davids alla vägar och
afvek icke, hvarken till höger eller vänster.
Han begynte att söka sin fader Davids Gud
i åttonde året af sin regering, medan han
ännu var en yngling. Och i tolfte året
begynte han rensa Juda och Jerusalem, och
han fortsatte och rensade äfven hela Israels
rike från allt slags afguderi. Han förstörde
offerhöjderna, bröt ned afgudaaltarena,
sedan han först hade uppbränt prästernas ben
däruppå, slog sönder afgudabilderna och
krossade dem till stoft och strödde stoftet
på prästernas grafvar, som hade offrat åt
dem. Och i sitt adertonde regeringsår
började han iståndsätta templet i Jerusalem
ifrån det förfall, hvilket det under de
ogudaktiga konuugarnas regering hade kommit,
och medel därtill insamlade han genom
leviterna af alla Israels stammar. Medan de
arbetade på huset, funno de Herrens
lagbok, och konungen lät läsa boken för sig.
Och när konungen hörde lagens ord, ref ban
sina kläder och sade, att Herrens vrede
måtte vara stor öfver dem, därför att deras
fäder icke hade hållit Herrens ord och icke
gjort efter hvad som var skrifvet i lagboken.
Och han sände bud till profetissan Hulda
och lät genom henne fråga Herren. Och
hon svarade buden, att Herren skulle öfver
den orten och dess inbyggare låta komma
alla de förbannelser, som äro skrifna i
lagboken. Men emedan Josia hade ödmjukat
sig, då han hörde lagens ord, skulle Herren
icke låta olyckan komma i hans dagar, utan
han skulle blifva samlad till sina fäder och
lagd i sin graf med frid, och hans ögon
skulle slippa att se den olycka, som skulle
komma. Och konungen lät sammankalla
både präster och leviter och allt folket i
hela Judas rike, både hög och låg, och
han läste boken för dem. Konungen stod
på den upphöjda platsen och gjorde
inför Herrens ansikte ett förbund, att han
ville Vandra efter Herren och hålla hans
bud och hans vittnesbörd och hans stadgar
med hela sitt hjärta och med hela sin själ
och upprätthålla förbundets ord, som voro
skrifna i denna bok. Och allt folket
inträdde i förbundet. Sedan befallde
konungen folket att hålla påska i Jerusalem, och
en sådan påskhögtid hade icke blifvit
hållen hvarken i Israel eller i Juda sedan
Samuels dagar. Och icke allenast Juda, utan
äfven några af Israel voro med och firade
denna påskhögtid, 2 Kon. 21: 24, 26; 22.
1—23: 23; 1 Krön. 3: 14; 2 Krön. 33: 25!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
