Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - J - Jonatan ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jonatan 13. En skrifvare i Jerusalem i
konung Zedekias tid, i hvars hus Jeremia
blef satt i fängelse, Jer. 37: 15, 20; 38: 26.
Jonatan 14. En härhövitsman i Juda
vid den tid, då Juda blef bortfördt till
Babel. Men denne jämte några andra
här-höfvitsmän från landsbygden blef icke
bortförd. Då desse fingo veta, att konungen i
Babel hade satt Gedalja öfver landet, kommo
de till honom i Mizpa, Jer. 40: 8. Hans
fader hette Kareah. Han hade en broder,
som hette Johanan (Johanan 1), hvilken
äfven var en af ofvannämnde härhöfvitsmän.
Jorah, se Harif.
Jorai, en gadit, den fjärde af Abihails
sju söner (Abihail 9), 1 Krön. 5: 13, 14.
Namnet betyder: Vägvisare, som icke
blifver längd (Stora kyrkobibeln).
Joram 1. Se Hadoram 2. Namnet
betyder: Upphöjd herre (Stora kyrkobibeln).
Jopam 2. Konung i Juda i sin fader
Josafats ställe (Josafat 3). Han vardt
regerande konung, medan hans fader ännu lefde.
Då denne vardt död, fick han
konungadömet ensam. Hans fader gaf stora skänker
och fasta städer i Juda åt de öfriga sönerna,
sex till antalet, men åt Joram gaf han
riket, ty han var den förstfödde. Joram var
trettiotvå år gammal, då han blef konung,
och regerade åtta år i Jerusalem. Han
hade tagit Ahabs, Israels konungs, dotter
till hustru och var således svåger till
Joram, Israels konung. Han vandrade på
Israels konungars väg och gjorde hvad ondt
var i Herrens ögon. Då han vardt befästad
i riket, dräpte han alla sina bröder med
svärd äfvensom några af de förnämste i
Israel. Edom hade någon tid varit
underkufvadt af Juda, men i Jorams tid afföllo
Edoms barn och satte egen konung öfver
sig. Joram drog då ut emot dem och slog
dem i en drabbning, då de hade omringat
honom, men han kunde dock aldrig
underkufva dem mer.
Vid samma tid afföll också Libna ifrån
honom, emedan han hade öfvergifvit
Herren, sina fäders Gud. Han anlade
offerhöjder på bergen och förledde Juda till
horeri. En skrifvelse kom nu till honom
ifrån profeten Elia, att emedan han hade
förledt Juda till horeri på samma sätt som
Ahabs hus hade gjort det, och emedan han
hade dräpt sina bröder, som voro bättre än
han själf, så skulle Herren hemsöka hans
folk, hans barn, hans hustrur och allt det
han ägde med en stor hemsökelse, och själf
skulle han lida svåra plågor af sjukdom i
sina inälfvor, till dess att dessa efter en
långvarig sjukdom fölle ut. Och Herren
uppväckte emot honom felisteerna och
araberna, så att desse drogo upp emot Juda,
bröto in i hufvudstaden och bortförde all
egendom, som fanns i konungens hus, och
därjämte hans söner och hans hustrur, så
att ingen son blef honom öfrig utom
Joahas, som var den yngste. Och efter allt"
detta hemsökte Herren honom i hans
inälfvor med en sådan sjukdom, som icke kunde
botas; den räckte omkring två års tid. Och
då två år förgått, föllo hans inälfvor ut, och
han dog i svåra plågor. Han gick bort utan
saknad och blef begrafven i Davids stad,
men icke i konungagrafvarna. Och Joahas,
hans yngste son, hvilken äfven hette Ahasja,
vardt konung i hans ställe, 1 Kon. 22: 51;
2 Kon. 1: 17; 8: 16—25, 29; 1 Krön. 3: 11;
2 Krön. 21; 22: 1.
Han hade en dotter, som hette Josabeat
(Joseba), hvilken var gift med Jojada,
prästen, 2 Kon. 11: 2; 2 Krön. 21: 11. Han
upptages i Jesu släktled i Matt. 1: 8. Där
säges han vara fader till Osias (Ussia eller
Asarja), men Matteus förbigår tre personer,
hvilka alla hafva varit konungar i Juda.
Joram 3. Konung i Israel i Samaria i
sin fader Ahabs ställe, då denne vardt död
| (Ahab 1). Tiden, under hvilken ban var
konung, var tolf år. Han blef konung i
sista tiden af Josafats, konungens ’i Juda,
regering och var konung i hela Jorams, sin
svågers och äfven i dennes sons Ahasjas
regeringstid. Han stod i godt förhållande
till dem alla, och både Josafat och Ahasja
hjälpte honom i krig mot hans fiender. Han
gjorde hvad ondt var i Herrens ögon, dock
icke såsom hans fader och moder hade gjort.
Han skaffade bort den baalsstod, som hans
fader hade låtit göra. Men han var
begif-ven på de synder, till hvilka Jerobeam,
Ne-bats son, hade förledt Israel, och af vek icke
därifrån. Konungen i Moab erlade i skatt
till Israels konung ull efter hundra tusen
lamm och hundra tusen vädurar. Men då
Ahab var död, afföll konungen i Moab ifrån
Israels konung. Joram sände då bud till
Josafat, konungen i Juda, och frågade, om
denne ville komma och hjälpa honom att
strida emot Moab. Josafat kom, och de
drogo vägen genom Edoms öken. När de
hade tillryggalagt sju dagsresor, fanns intet
vatten för hären hvarken för folk eller
kreatur. Joram blef då förskräckt och fruktade,
att Herren ville gifva dem i Moabs hand.
Och alla tre konungarna — Edoms konung
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
