Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Israel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIBELNS MÄN OCH KVINNOR. 8S>
och kallas på flere ställen: Jakobs Gud.
Han uppenbarade sig för Jakob såsom Gud
allsmäktig, men under namnet Herre gjorde
han sig icke känd för honom. Han gjorde
förbundet med och gaf landet åt Jakob,
såväl som åt Abraham och Isak, så att
Jakob var deras medarfvinge till Kanans
land. Men likt desse bodde han, såsom
förut är nämndt, uti tält, 1 Mos. 28: 10—
22; 33: 20; 35: 9—15; 48: 3; 50: 24; 2 Mos.
2: 24; 3: 6, 15, 16; 4: 5; 6: 3; 32: 13; 33: 1;
3 Mos. 26: 42; 4 Mos. 32: 11; 5 Mos. 1: 8;
6: 10; 29: 13; 30: 20; 54: 4; 2 Sam. 23: 1,
36; 2 Kon. 13: 23; 1 Krön. 16: 17; 29: 18;
Ps. 20: 2; 46: 8, 12; 76: 7; 81: 2, 5; 114: 7;
Es. 2: 3; Hes. 37: 25; Mik. 7: 20; Matt. 22:
32; Mark. 12: 26; Luk. 20: 37; Apg. 3: 13;
7: 32, 46; Ebr. 11: 9.
Jakob fortsatte emellertid sin resa och
gick till »österns söners land.» Och när
ban kom till Haran, träffade han några
herdar vid en brunn, där de samlades för
att vattna sina hjordar. Jakob frågade
dem då angående sin morbroder Laban, och
herdarne sade, att det gick honom väl
och att det var hans dotter Rakel, som
kom där med sin faders får, hvilka hon
vaktade. När Jakob såg Rakel, gick ban
och tog stenen ifrån brunnen, vattnade sin
morbroders får, hof upp sin röst, grät och
kysste Rakel samt berättade för henne,
att ban var hennes faders frände och
Rebeckas son. Rakel lopp nu in och
berättade för sin fader, att en deras släkting
hade kommit till dem. Och Laban
skyndade Jakob till mötes, tog honom i famn
och kysste honom samt förde honom in i
sitt hus; och Jakob stannade hos Laban en
månads tid. Men när en månad hade gått
till ända, sade Laban till Jakob, att han
icke skulle tjäna honom för intet, utan säga
hvad lön, han skulle hafva. Och Laban
hade två döttrar. Den äldsta af dessa hette
Lea; hennes ögon voro matta. Den yngsta
hette Rakel; hon var väl växt och dägelig
till utseendet. Jakob älskade Rakel och
sade, att han ville tjäna Laban i sju år för
hans dotter Rakel. Detta tyckte Laban
godt vara. Och Jakob tjänade honom i sju
år, och dessa voro för Jakob såsom några få
dagar; så kär hade han henne. Och när de
sju åren voro tilländagångna, gjorde Laban
ett gästabud för att därvid gifva åt Jakob
sin dotter Rakel, för hvilken denne hade
tjänat. Men när aftonen kom, tog Laban
sin dotter Lpa och förde henne in till
honom. Han gaf tillika Silpa, sin tjänste-
kvinna, till tjänstekvinna åt Lea. Om
morgonen, då Jakob såg, att han hade
blifvit besviken af Laban, sade denne, att man
på den orten icke brukade gifva bort den
yngsta före den äldsta, men att, om han ville
tjäna honom sju år till, han skulle få äfven
denna. Och Jakob tjänade honom sju år
tjll och fick så äfven Rakel till hustru.
At henne gaf Laban sin tjänstekvinna Bilba
till tjänstekvinna. Och hade Jakob sålunda
två sina kusiner till hustrur. Med dessa
och deras tjänstekvinnor födde han tolf
söner, hvilka kallas patriarker, och en dotter,
hvilken hette Dina. Med Lea födde han
sönerna Ruben, Simeon, Levi oeh Juda.
Och därefter födde han Dan och Naftali
med Bilha, Rakels tjänstekvinna. Gad och
Aser födde han med Silpa, Leas
tjänstekvinna. Med Lea födde han Isaskar och
Sebulon. Äfven Dina var Leas dotter. I
Mesopotamien föddes honom af hans hustru
Rakel, som hade varit ofruktsam, den elfte
sonen. Gud hade hört Rakels bön och
öppnat hennes kved, så att hon vardt hafvande
och födde honom en son. Hans namn var
Josef. Sedan Jakob och hans hus hade
kommit in i Kanans land, födde Rakel åter en
son, men hon dog i barnsnöden. Men förr
än hon gaf upp andan, kallade hon honom
Ben-oni, men Jakob kallade honom
Benjamin, hvilket också blef hans namn, 1 Mos.
29: 1—30: 24; 35: 23—26; 46: 8—25; 49: 1
—21; 2 Mos. 1: 1—4; 39: 14; 4 Mos. 1: 20
—49; 26: 5—57; 1 Kon. 18: 31; 1 Krön. 2:
1, 2; 5: 1, 3; 6: 38; 7: 29; Esra 8: 18; Osea
12: 12; Matt. 1: 2; Luk. 3: 34; Apg. 7: 8.
När Josef blifvit född, bad Jakob Laban,
att han måtte gifva honom hans hustrur och
barn, att han måtte få resa. Men Laban
ville icke släppa honom, ty Herren hade
välsignat hans egodelar under Jakobs hand.
Han hade litet, förr än Jakob kom, men
nu hade hans egendom förökat sig i mängd.
Men Laban bad Jakob begära, hvad lön
han ville hafva, så ville Laban gifva honom
det,’ om han blott ville stanna kvar och
tjäna honom fortfarande. Jakob svarade då
Laban, att de borde skilja ifrån Jakobs
hjord alla spräckliga, brokiga och svarta,
både från fåren och getterna, och hvad
sedan komme att födas med någon af dessa
färger, det skulle varda hans lön. Laban
gick då in därpå och afskilde alla de nämnda
fåren och getterna och lämnade dem åt sina
söner; den öfriga hjorden fick stå under
Jakobs våid. Guds ängel uppenbarade då
för Jakob i drömmen, att honorna i hjor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
