Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - E - Elika ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114 BIBELNS WÄN OCII KVINNOR.
Elika, en af Davids hjältar, kallas
haro-diten, 2 Sam. 23: 25. Namnet betyder:
Guds pelikan (Stora kyrkobibeln).
Elimelek, en efrateer från Betlehem i
Juda under domarenas tid; gick med sin
hustru, Noomi, och sina två söner, Mahlon
och Kiljon, och bosatte sig i Moabs land.
Men Elimelek dog, och båda sönerna togo
sig hustrur i detta land. Efter tio år dogo
äfven dessa hans båda söner. Noomi for
då tillbaka till Israels land, och hennes
sonhustru Eut följde med henne. Boas, en
släkting till Elimelek, tog sedan Rut till
hustru och köpte, i enlighet med
bördslagen (3 Mos. 25: 25—27) Elimeleks egendom,
då en annan, som var närmare skyldeman
än han, icke ville köpa den, Rut 1: 1—4:
22. Namnet betyder: Gud är konung. Anm.
Ebmelek måste hafva härstammat från Juda,
ty Boas var af denna stam. Om icke så
varit förhållandet, skulle Boas icke fått köpa
Elimeleks åkerstycke. Jord fick nämligen
icke öfverflyttas från en stam till en annan
(4 Mos. 36: 7). Han kallas efrateer,
emedan han var från Efrata eller Betlehem.
Elisa 1. Javans förstfödde son. Hans
broder hette Tarsis (Tarsisa). Han var
sonsons son till Noah, 1 Mos. 10: 4; 1 Krön.
1: 7. Namnet betyder: Guds lamm, Guds
salighet (Stora kyrkobibeln); Gud, som
gifver saligbet (Midnattsr.).
Elisa 2. Safats sön från Abel-Mehola.
Herren bjöd Elia att gå och smörja Elisa
till profet i sitt ställe och sade, att den,
som undsluppe konung Jehus svärd, honom
skulle Elisa dräpa. Elia träffade sålunda
Elisa, där denne gick och körde på åkern.
Tolf par oxar gingo framför honom, och
själf körde han det tolfte paret. Elia
kastade nu sin mantel öfver honom. Elisa,
som strax släppte oxarna, tog ett par af
dem och offrade samt kokade köttet med
träredskapen till oxarne och gaf det åt
folket att äta. Elisa tog sedan afsked af
sina föräldrar och följde så med Elia och
vardt hans tjänare, 1 Kon. 19: 16—21. Men
när tiden var inne för Elia, att denne skulle
tagas hädan, uppmanade han Elisa vid
åtskilliga platser att stanna, medan han själf
ginge vidare. Men Elisa sade då: Så sant
Herren lefver, och så sant din själ lefver,
jag öfvergifver dig icke. Elia sade då till
Elisa: Bed hvad jag skall göra för dig,
förr än jag varder tagen ifrån dig! Elisa
bad då, att en dubbel lott i Elias ande
måtte falla honom till. Elia svarade, att
det vore en svår ting, han hade bedit, men
att, om han såge honom, när han vorde
borttagen, så skulle det ske honom; eljes
skulle det icke ske. Men under det de båda
männen gingo och samtalade, se, då kom
en brinnande vagn med brinnande hästar
och skilde dem åt; och Elia for i ett
stormväder upp till himmelen. Elisa ropade då:
Min fader, min fader, Israels vagn och
hans hästar! Och Elisa ref sina kläder i
två stycken, men tog upp Elias mantel, som
hade fallit ifrån honom, gick till Jordans
strand och slog med manteln på vattnet och
sade: Hvar är Herren, Elias Gud? Och
vattnet i Jordan delade sig åt två sidor, och
Elisa gick öfver. Och då profetlärlingarne,
som voro i Jeriko sågo honom, sade de:
Elias ande har kommit öfver Elisa. Sedan
gingo de emot honom och bugade sig för
honom; och Elisa blef profet i Elias ställe,
såsom Herren hade sagt.
Nu utförde han i Israel många mäktiga
gärningar, af hvilka följande nämnas. Folket
i Jeriko sade honom, att stadens läge vore
godt, men vattnet däremot dåligt, och att
missfall vore vanliga i landet. Elisa lät då gifva
sig en ny skål med salt uti. Och han gick
och kastade saltet i källsprånget; och vattnet
vardt hotadt. — Därifrån gick han upp till
Betel. Och under det han var på vägen
dit, kommo små piltar ut från staden och
begabbade honom. Han vände sig då om,
såg på dem och bannade dem i Herrens
namn. Och två björnar kommo ut ur
skogen och refvo ihjäl 42 piltar. — Därifrån gick
han upp till Karmels berg och vände
därifrån tillbaka till Samaria, 2 Kon. 2:1—25.
När Joram, Israels konung, gick för att
strida emot Moabs konung, och med honom
både Josafat, konungen i Juda, och Edoms
konung, så hände sig, att, när de hade
tillryggalagt 7 dagsresor, fanns intet vatten
hvarken för folk eller hästar. Och
konungarne gingo ned till Elisa för att i detta
sitt trångmål rådfråga honom. Men Elisa
sade till Israels konung, att han kunde gå
till sin faders och till sin moders profeter.
Men då Israels konung enträget bad honom,
svarade han, att, om han icke haft afseende
på Josafat, skulle han icke velat kasta sina
ögon på Joram eller se på honom. Men nu
lät han kalla till sig en harpolekare, och
när denne begynte spela, kom Herrens ande
öfver Elisa. Och Elisa sade konungarna,
att de skulle låta gräfva grop vid grop, ty
fastän de hvarken skulle få se storm eller
regn, skulle hela dalen blifva full med
vatten. De skulle ock segra i striden emot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
