Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B - Barabbas ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
73 BIBELNS WÄN OCII KVINNOR.
Barabbas, en beryktad fånge i Jerusalem,
en röfvare ocb mördare. Jämte sina
med-brottslingar i ett upplopp, i hvilket de
tilllika hade begått ett mord, var han fängslad
och dömd till döden vid tiden för Jesu
Kristi fängslande och ställande inför rätta.
Pilatus, som helst hade velat slippa döma
Jesus, frågade judarna, om de, efter seden
vid påskhögtiden, ville hafva Jesus eller
Barabbas lösgifven. Men de ropade alla,
därtill äggade af prästerna: Röj Jesus ur
vägen och gif oss Barabbas lös! Och Pilatus
var nog feg att villfara deras begäran, så
att Barabbas lösgafs och Jesus dömdes till
korsdöden, Matt. 27: 16—26; Mark. 15: 6—
15; Luk. 23: 17—25; Joh. 18: 39, 40.
Namnet betyder: Faderns son (Fjellstedt och
Stora kyrkobibeln).
Barak, en man af Naftalis stam. Jämte
ett par kvinnor, Debora och Jael, befriade
han Israel ur en kananeisk konungs våld,
Dom. 4. Efter segern uppstämde Debora
och Barak en härlig lofsång till Herren,
Dom. 5. I Ebr. 11: 32 nämnes Barak bland
gamla testamentets troshj ältar. Namnet
betyder: Sken, blixt (Stora kyrkobibeln).
Barakeel, en busit af Rams släkte, fader
åt Elihu, hvilken höll ett långt strafftal för
Job, Job. 32: 2,6. Namnet betyder: Guds
välsignelse (Stora kyrkobibeln).
Barakia, fader åt Sakarias, som blef dräpt
mellan templet och altaret, Matt. 23: 35.
Bariah, en man af Judas stain efter
bortförandet till Babel, den tredje af Semajas
fem söner, 1 Krön. 3: 22. Namnet betyder:
Flyktig (Stora kyrkobibeln).
Barjesus, en jude, en trollkarl och falsk
profet, hvilken var hos ståthållaren på ön
Cypern, då Paulus och Barnabas kommo dit.
Då ståthållaren kallade till sig apostlarna
för att få höra Guds ord af dem, satte
Barjesus sig upp emot dem och sökte afvända
honom från tron. Men Paulus tilltalade
honom strängeligen och straffade honom ända
till blindhet för en tid. Och Barjesus gick
omkring och sökte vägledare. Men när
ståthållaren såg, hvad som hade skett, trodde
han och förundrade sig öfver Herrens lära.
Barjesus kallades äfven med tillnamnet
Ely-mas, som betyder vis man eller trollkarl,
Apg. 13: 6—12. Barjesus betyder: Jehu son
(Stora kyrkobibeln).
Barkos, en stamfader, hvars barn drogo
med Serubbabel upp ur fångenskapen i
Babel, Esra 5: 53; Neh. 7: 55. Namnet
betyder: Ståndaktig son; andra: Afsöndrad
(Stora kyrkobibeln).
Barnabas, en levit, bördig från Cypern.
Han tillhörde den första kristna församlingen
i Jerusalem, i hvilken medlemmarna hade
allt gemensamt, så att ingen sade något
vara sitt. Äfven Barnabas sålde den åker,
som han ägde, och bar fram penningarna
och lade dem för apostlarnas fötter, Apg.
4: 36, 37. När Saulus af Tarsus hade
blifvit omvänd och kom till Jerusalem för att
sluta sig till lärjungarna, men dessa voro
rädda för honom, emedan de icke trodde
honom vara en lärjunge, så tog Barnabas
honom till sig och förde honom till
apostlarna samt förtäljde för dem hans
omvändelse och frimodighet i Kristus, hvilket
gjorde, att Saulus fick vara med lärjungarna,
Apg. 9: 26, 27. Då ryktet om grekernas
omvändelse i Antiokia kom till Jerusalem,
sände den därvarande församlingen Barnabas
till Antiokia. När han kom dit och fick
se Guds nåd, vardt han glad och förmanade
dem alla att med fast hjärta hålla sig till
Herren; ty han var en god man, full af den
helige ande och tro. Och under hans
vistelse där blefvo ännu många förda till tron
på Herren. Från Antiokia reste Barnabas
till Tarsus och uppsökte Saulus (Paulus),
och då han hade funnit honom återvände
de i sällskap till Antiokia. Och de voro
sedan ett helt år tillsamman i församlingen
och lärde mycket folk. Sedan reste de i
sällskap till Jerusalem, medförande en i
Antiokia hopsamlad undsättning åt de bröder,
som bodde i Judeen, Apg. 11: 22—30.
Efter att hafva aflämnat undsättningen i
Jerusalem, återvände de därifrån och togo med
sig Johannes, som ock kallades Markus, Apg.
12: 25. Barnabas räknas med bland
profeterna i församlingen i Antiokia. Han blef
jämte Saulus, efter den helige andes
tillsägelse, genom bön, fasta och händers
på-läggning af profeter och lärare afskild åt
den helige ande för det verk, hvartill han
hade kallat dem. Och de togo med sig
Johannes såsom tjänare och foro så till
Seleu-cia och därifrån till Cypern, hvarest de
genomvandrade hela ön och förkunnade Guds
ord i judarnas synagogor. Från Cypern
afseglade de sedan till Perge i Pamfyhen, och
då skildes Johannes från dem och for
tillbaka till Jerusalem. Men Barnabas och
Paulus foro vidare och kommo till Antiokia
i Pisidien, där de på sabbatsdagen gingo in
i en synagoga och satte sig. Och sedan
lagen och profeterna hade blifvit lästa, sände
synagogföreståndaren till dem och sade: I
män och bröder, hafven I något förmaningens.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
