Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
genhet att anlägga materialistiska betraktelsesätt,
vilket i sin ordning torde stå i samband med hans
relativa obekantskap med kunskapsteoretiska
problem. Man har stundom framkastat den frågan,
vad inverkan det skulle haft på Kants filosofi, om
den store Königsbergaren fått uppleva Darwins
ut-vecklingslära; det hade säkerligen varit
intressantare att se vad som blivit följden om Darwin och
ännu mer Herbert Spencer haft kännedom om
Kants filosofi. Spencer citerar visserligen Kant ett
par gånger, men hans citat, som äro hämtade ur en
dålig engelsk översättning av Kant, äro nära nog
lika många missförstånd. Och dock visar
Spencers ovan citerade uttalande om rummet, att han
vid slutet av sin levnad börjat närma sig de
problem som bilda utanverken i den Kantska filosofin;
vem vet, vad som kunnat tima om detta skett några
årtionden förr, vem vet, om han icke då skulle ha
övervunnit icke blott skräckkänslan inför
tomrummet, utan mycket annat, som pinat hans tanke!
Så soiyi Herbert Spencer framstår vid slutet av
sin levnad är han en vördnadsbjudande gestalt,
som vinner ytterligare, när han jämföres med en
del av sina samtida. Medan pessimisten Eduard
Hartmann, trött av år och ära, på gamla dar
sjunker ned i en filosofisk kälkborgaroptimism, medan
Strindberg, uppgiven av brottningar och tvivel,
resolut återvänder till sina fäders tro i dess mest
primitiva form, medan Georg Brändes av alla de
tusentals hedersbetygelser och rökoffer som ägnats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
