Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ljuder i hans ord om moderns livsöde. Gripande
är emellertid den gamle filosofens skildring av,
hur han på ålderns dagar upptäcker sina dittills
slumrande anlag för faderskärlek. ”Då jag år 1887
i Brighton till följd av min bräcklighet måste
tillbringa större delen av dagen till sängs eller på
soffan, föranledde mig ledsnaden att se mig om
efter något tidsfördriv. Då rann det mig i sinnet,
att sällskapet med barn skulle kunna ge mig någon
förströelse. Jag bad därför en bekant fru att för
fjorton dar låna mig två av sina barn. Genom den
närmare beröringen med dessa barn vaknade hos
mig på ett alldeles oväntat sätt föräldrainstinkten
— eller under dessa omständigheter fastmera
driften att för dem ersätta fadersplatsen. Vad dessa
barn skänkte mig var icke blott förströelse, utan
verklig glädje. När jag tillbrakte följande
sommar i Dorking, bad jag modern att åter för fjorton
dagar anförtro barnen åt min vård, och vi
tillbrakte otroligt glada dagar tillsamman. Jag kände
mig härigenom till den grad uppfriskad att jag för
framtiden varje sommar från en eller annan gren
av släkten utbad mig ett syskonpar, och deras
närvaro var mig varje gång till stark glädje under mitt
uppehåll på landet.”
Helt visst saknar denna idyll ingalunda sin
mörka bakgrund, och dock vore det säkerligen
förfelat att sätta den barnlöse ungkarlens
ensamhetskänsla i samband med Spencers omvändelse till
pessimist. Alldeles oavsett det prekära faktum att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
