Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I potatisgraf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och hvar som helst, så gifter du dej mä’ henne, begriper du det!
röt Månsgubben.
— Nä’ si så aldrig i evighet, om I rätt blir aldrig så
himlarasande! lät sonen.
— Tösst pojk! Du hör väl, att du ska’ ha’ henne!
— Ja vesst, när dä’ blir sju torsdagar i en vecka!
— Skäms du inte! Ho’ ska’ bli din, det är afgjordt och
så säkert som domen.
— Ja, om I kan trolla, med knäna! bjäbbade pojken, och det
var stopp för gubben att få honom till att lyda order härvidlag.
Men då körde gubben bort honom, och sonen drog af till
järnvägsbygge långt hundan i våld uppe i Norrland, ofvanför
Lule, där världen håller på att tryta.
Se’n hördes det aldrig ett knyst efter honom, förrän flera
år efteråt. Då fick Måns en dag bref ifrån länsman, att pojken,
som gått åstad och gift sig med nå’n finnflicka däruppe, råkat i
sådan fattigdom och så’nt elände, att han på fadrens bekostnad
nu skickades hem tillika med hustru och barn.
Måntro det var allt en hård nöt att knäcka för Måns. Men
vi grannar tyckte, att det inte var mer än rätt åt den
bråkstaken. Ty han hade inte varit för god att hushålla väl med pojken,
när han var hemma, och låta honom gifta sig efter sitt eget
hufve’ här på orten, ty vi ha’ gualof inte sådan missväxt på
töser, att man behöfver dråsa upp till nordpolen efter dylika.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
