Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »I vettnes närvaro.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nå, tinget därpå stod Kalle midt emot Måns inför dombordet,
men han såg just inte så ledsen ut. Det var lätt att se,
att han förmenade sig hafva rätten på sin sida.
— Har ni slagit käranden! sporde domaren.
— Ja, men lagligt och giltigt, så dä’ kan ingen lag döma
mig för!
— Kan ingen lag döma er, när ni själf tillstår våldet.
— Nähä, för jag slog honom i två vettnes närvaro och dä’
måtte väl räcka!
— Får man slåss i vittnens närvaro? Nej, min gubbe, hos
oss tillåtas inga dueller! sa’ domaren.
— Men ja’ har allti’ hört, att en inte ska’ ge ut pengar
utan i vettnens närvaro, och då ska’ en väl inte heller ge ut
stryk utan i vederhäftigt folks åsyn! lät Kalle.
Domaren tittade på’n bå’ länge och väl.
— Antingen är du en dumbom eller söker du öfva dig till advokat!
Nu tror jag snarast, att du är det förstnämnda, och därför
vill jag säga dig, att man icke alls må slåss, vare sig i vittnens
närvaro eller ej.
— Dä’ va’ Manne i Lunden, som lurade mej till’et. Får ja’
då inte heller klå honom, om ja’ tar ett par rejäla karlar mä’
mej?
— Du låter allt bli det! log domaren.
Så blef det utslag i slagsmålet mellan Måns och Kalle och
det blef djädrans så höga böter för den sistnämnde.
Kalle höll, som sagdt, på att bli galen, inte minst därför att
han inte visste, om han skulle våga lämna böterna till länsmannen,
utan i »vettnes närvaro».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
