Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Nya Testamentets lära om Kristus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
anföra, hvad en af vår tids lärdaste biheltolkare, d:r H. A.
W. Meyer, i sin kommentar till detta ställe yttrat: »Paulus
har aldrig om Kristus nyttjat uttrycket Gud. Genom
hela nya testamentet går den fina skiljolinien mellan
fadern och sonen, att endast den förre hvilken sonen är
allo underordnad, verkligen kallas för Gud (*o theos*). Först
den efterapostoliska tiden öfverträdde denna skiljolinie ».
Hebr. 1: 8-9 citerar såsom häntydande på Messlas
psalm. 45: 7-8 och återgifver dessa verser på följande
sätt: »Din tron, Gud, är till evigheters evighet, en rätt
staf är ditt rikes staf. Du älskar rättfärdighet och
hatar orättfärdighet. Därför hafver Gud, din Gud,
smort dig med fröjdeolja framför dina meddelaktiga».
- Det bör vara lätt att inse, det hebréerbrefvets
författare här icke kunnat taga ordet Gud, där han
uppfattar det såsom ställdt till Messias, i absolut
betydelse, enär det omedelbart efteråt i citatet säges
till Messias: »Därför hafver Gud, din Gud, smort dig
med fröjdeolja mer än dina meddelaktiga». Den absolute
Gud har ingen Gud öfver sig, som smörjer honom med
fröjdeolja, ej heller har han några meddelaktiga,
framför hvilka han skulle få något mer af denna olja.
Hebréerbrefvets författare visar sig tillräckligt
hemmastadd i gamla testamentet för att veta, att både
i denna psalm och i andra (t. ex. ps. 82: 6) ordet gud
och gudar nyttjas i relativ bemärkelse om människor:
konungar, domare o. s. v. Hebréerbrefvets
* Prof. W. Beyschlag i sin (>hi-ésiologéc (les Neuen ih.~ia-
iucn ts (Berlin 1866) anmärker till detta ställe: »i~å denna be-
nämning (henämniogen gud för sonen) är här ingen vikt att
lägga, emedan den befinner sig i ett gammaltestamentligt citat,
som blifvit valdt icke för denna henärnuings skull, utan med
afseende på det eviga konungadömets idé. Men äfvcn om vår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
