Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
53
upp utan alla fjettrar. I våra fejder flyta endast
blodströmmar, derur hatets jätte dricker kraft att
växa och slå med hundra par armar.
Hjälte.
Skall då en man lemna sin ära till pris åt en
och hvar, som vill leka dermed ?
Kettil.
Aldrig! Men jag är mätt pa tvister om tegar
och ören och guld, hörde aldrig annat i hela mitt
lif. Lös din drakes vingar, Hjälte. (Gar.)
Tolfte scenen.
Hjälte.
Visdomsord talar gubben, men icke har gnistan
slocknat, fastän aska fallit deröfver. Än minnes
Kettil de dagar, då svärdet flög lätt i hans hand,
det sade blixten i hans öga. (Ser längtansfull ut öfver
sjön.) Skönt är lifvet på villande väg, men icke
skall min fader dö som en öfvergifven träl, och
var odalgärd lemnas att falla i ödesmål, tills ingen
vet, hvar vårt hem har stått. Är vår strid än ingen
gudastrid, så kämpar jag gladt ändå, jag slår oss
väl fria till sist, och sedan hemtar jag min mö,
hon skall föra frid och glädje till stranden igen.
(Fridleif har härunder sakta inkommit och satt sig på
kullens sluttning.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
