Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vända tillbaka till sin ”ursprungliga” ståndpunkt
från 1895; hur Weinel för egen del bekänner att
han själv ställt problemet Jesus—Paulus ”i ett
falskt ljus” (sid. 16) och hur han efter att ha
utgjutit sin vredes skålar över Schmiedel, Bousset och
Briickner klagar över ”att bristen på fasthet och den
önskan, som teologen lätt har, att ej synas
efterbliven, kanske ännu här och där kommer att bringa
överraskningar” (sid. 34). ”Mera försiktighet och
besinningsfullhet”, det är Weinels lösen för
framtiden (sid. 15) — en lösen, vars verkliga
vetenskapliga innebörd ej kan missförstås.
Alldeles samma mening uttalar Johannes Weiss,
då han anklagar de liberala teologerna för att
”genom brist på disciplin och allt för käcka
husarritter” ha bidragit till den nuvarande krisen. Och
då prof. Pfannenstill frågar, var det i Weiss’ skrift
”visar sig några tecken till att Drews’ uppträdande
imponerat på författaren”, så bör det påpekas, att
jag för min del ej påstått något sådant, men att
Weiss själv (sid. 6) förklarar, att ”denna kamp (om
Jesu historiska existens) är en allvarlig maning,
huruvida man ej gör väl i att ställa den enskildes
tro och teologin, som, skall reglera denna tro, på en
bredare bas”. Det är som man ser icke småsaker,
.som denna av Kalthoff, Drews och andra
ovederhäftiga sällar iscensatta strid mäktat åstadkomma.
Innan jag säger prof. Pfannenstill farväl, skall
jag emellertid belysa hans egen vetenskapliga
arbetsmetod, sådan denna framträder i den senare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
