Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN BELGISKA SKOLAN
Ända till 1830, frigörelsens år, har Belgiens öde varit förenadi med Nederländernas
och dess målarkonsts historia sammanblandad med den holländska skolans. Sanningen
alt säga står hela denna första period i omedelbart beroende af den franska skolan, ty
om Davids inflytande bredde ut sig ölver nästan hela kontinenten, gjorde det sig särskildi
gällande i Belgien, ty den store landsflyktingen var bosatt i Bryssel och dog där. Delta
samband mellan den belgiska och den franska konsten fortgår för öfrigt under hela
århundradet. Liksom alla politiska eller sociala rörelser ha en motsvarande inverkan på
hela den politiska eller sociala utvecklingen i detta land, ha de stora kriser, den franska
konsten genomgått, sin oundvikliga återverkan på den belgiska konstens utveckling, till
och med sedan dess individualitet antagit tillräckligt kraftig form för att den skall kunna
förete en alldeles tydlig lokalfärg.
Den bland Davids flamländska lärjungar och efterföljare, som efterlämnat det
värdefullaste lifsverket, är Fran^ois Joseph Navez (1787—1869). Han var mellan 1830 och 1859
direktör för kungliga akademien i Bryssel. Del är en målare af obestridlig förtjänst, men
ojämn och mycket lättledd; han påverkas ömsom af David eller Ingres, sedan afGéricault
eller Delacroix utan att man tydligt kan urskilja hans egen individualitet. Porträttet af
Familjen Auguste de Hemptienne, som tillhör museet i Bryssel, är en förträfflig målning i
Davids anda, korrekt utan kyla, kraftigt modellerad i litet starka färger och med en
verklig karaktäriseringsförmaga.
Revolutionen, som 1830 störtade en dynasti i Frankrike, fick ett eko i Belgien. Denna
nation proklamerade sin själfständigliet och lefde från den dagen sitt eget sociala och
politiska lif; den blef också en frigörelse för dess konst. Den franska romantiken trängde
nu i sin tur in som befriare i och med baron Gustaf Wappers (1803—1874), som utbildad
inom de nya franska kretsarna bröt med de blodlösa David-efterföljarnas akademiska
förmynderskap och skapade ett slags nationell rörelse, i del han gick tillbaka ända till
Rubens. Hans första taflor på Salongen i Bryssel 1833 och 1834 väckte stort uppseende
inom hela den unga målarvärlden och grundade Antwerpen-skolans anseende. Den blef
snart en berömd medelpunkt för undervisningen.
Trots sin skenbara glöd och sin ytliga glans var Wappers’ konst alltigenom konstlad
och teatralisk. Louis Gallait 1 Bl2—1887), hvars konst var mindre splittrad och mera
behärskad, motsvarar Delaroche. Den äkta franska romantiken frambragte endast inom
landskapskonsten lärjungar med verklig och själfständig talang.
Hela denna första period är för öfrigt endast ett förberedande skede. Courbet gaf
visserligen sedan genom sina utställningar i Belgien och sin egen vistelse där en stark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
