Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
kallar modellering, d v. s. kropparnas placering i rummet, genom en insiktsfull beräkning
af ljus och skugga. De kroppar de skapa, kunna liksom vridas och vändas, de äro
fristående som statyer.
Denna formens beundransvärda och outtömliga poesi har Paul Albert Besnard skildrat
i sill lifsverk, som man nu kan bedöma i dess helhet, fastän det, låt oss hoppas det,
ännu är långt ifrån afslutadt. Det började på Salongen 1868, där den nittonårige Besnard
lian är född i Paris den 2 juni 1849 — ännu som akademielev ej tvekade att träda
fram. Han tillhör en konstnärsfamilj; hans far var elev af Ingres och hans mor miniatvrist.
Som hans far dog ung, var det hon, som uppfostrade honom. Han kom in vid Ecole
des Beaux-Arts, i Cabanels ateljé, men som sin egentliga lärare betraktade han en fin,
alltför orättvist glömd målare: Jean
Brémond. Hans första försök äro
naturligtvis helt skolmässiga alster,
genom hvilka han slutligen fick
Rompriset 1874. Då han gick ut från
akademien, gifte han sig med
skulptören Vital Dubravs dotter, själt
skulptris, som talangfullt gått sin väg
fram bredvid sin mans breda,
ärofulla bana; han bor två år i London,
där han i sig upptar alla den engelska
konstens och de stora flamländarnas
intryck, hvilka i hans själ ingå en
subtil förening med den italienska
konstens utflöden. Han återkommer
till Frankrike midt under
impressionismens kraftiga blomstring och den
berömda friluftsskolans vackraste
utveckling. Hans mottagliga sinne lät
ingenting af dessa nya utstrålningar
gå förloradt. Han tillägnade sig
alltjämt utan att gå miste om något och
smälte alla dessa väldiga förvärf, som
blandade sig med hans egna inre skatter. Resultatet blef den egendomligaste och mest
harmoniska individualitet.
Det var 1886 hans konstnärspersonlighet antog bestämda drag i och med porträttet
af en ung dam, Fru R. J. (Fru Roger-Jourdain), som träder fram pä en terrass i elegant
aftontoalett och fantastiskt belyst af ljuskronornas varma guldglans, som kämpar med
skymningens blånande och kalla skuggor. Han skildrar länge med förkärlek denna strid
mellan olika belysningar, och Kvinna, som värmer sig i Luxembourg-muséet (Salongen
1889) är ett af de mest intagande och karaktäristiska profven på detta manér.
Detta slags öfningar gåfvo Besnard en ojämförlig smidighet att skildra former,
isynnerhet former i rörelse. Han använde allt efter behof de mest olika procedurer, olja,
gouache, akvarell och pastell. I denna sista genre har han strött omkring sig otaliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
