Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Henry Scheffer och Couture, men hans konstnärliga riktning bestämdes af en andra resa
till Italien 1848. Han påverkades först af femtonhundratalets mästare, isynnerhet af
venezianarne och älven af Fontainehleauskolans dekoratörer, inspirerades på samma gång
af Ingres’ och Delacroix’ motsatta riktningar och framför allt af sin vän Chassériau, som
hade sammansmält dem; sedan gick han tillbaka till de äldre florentinarne, hvilka sedan,
jämte antiken, utöfvade ett afgörande inflytande på honom.
Han hade debuterat 1850, blef refuserad vid de följande Salongerna och visade sig
sedan ej förrän 1859 med den ännu famlande Återkomsten från jakten i Marseilles museum.
Det var först 1861 han så att säga i ett slag gjorde sig gällande med ett arbete, som ännu
är en af hans mest
intagande skapelser, mottogs
med förtjusning och till och
med har användts af hans
motståndare till att skämma
ut hans senare, mera
själf-ständiga verk. Det är den
första gruppen af den
storartade dekorativa serien i
museet i Amiens,
omfattande sex stora
kompositioner åtföljda af fyra
monumentala figurer och
dekorativa accessoirer, grått i
grått, som upptaga en
framstående plats bland hans
verk. Freden och Kriget
hade han målat utan
bestämdi syfte. Arkitekten
Diet, som byggde museet i
Amiens, insåg hvilken
utomordentlig nytta han kunde
ha däraf, och med statens
biträde, men isynnerhet tack
vare konstnärens
oegen-nytta, lyckades han försäkra sig om dem. Man kan ej tänka sig något utsöktare än den
stora elysiska synen Freden, skön som en antik dröm och som frammanar namnen
Yir-gilius och Poussin, hvilka redan inspirerat hans lärare Chassériau.
Utom den stora serien i Amiens, på hvilken han ännu arbetade i tre repriser med
Arbetet och Hvilan (1863), med Ave Picardia nutrix (1865) och Ludus pro patria (1882) har
Puvis utfört berömda dekorationsarbeten i Marseille (1870), i Poitiers (1874—75), i
Panthéon: 8. Géneviéves ungdom (1878 och 1879) och hans sista verk Paris’ proviantering
(1897 —1898) i museet i Lyon, i Sorbonne (1887), i museet i Rouen (1890—1891); i
Hotel de Ville i Paris (1893) och för biblioteket i Roslon (1895). Då den första pannån
af >S\ Génevieves ungdom utställdes 1876, blef del en riktig ölVerraskning för kritiken och
I*. C. Puvis dc Cliavanncs: Sommaren (fragment).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
