- Project Runeberg -  Blekingskt folklif och öfvertro /
47

(1910) [MARC] Author: Karl Nilsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Anna-Cilias begåfning, lysningen, bröllop m. m., slutet på berättelsen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

47

ska[d]te början å sva[r]et. — Ja-a, ja’ börja[d]te på:
»Gud själf».... men utå’ dä’ gick runddalikring i [-hu[f-v]et-] {+hu[f-
v]et+} på mej, o’ ja’ te’ på köpet fick nya bekommer,
för o’ få skonket o’ hänga på mej; så va’ ja’ inte
män-nes-ka o’ få fram’et som dä’ står: »vid människans
skapelse» utan dä’ ble’: »Gud själf sände Johannes»,
— o’ så herta[d]te1) Anders mej, när han hörde jar
dro[g]te’ mä’ »till att döpa», — o’ så ble’ ja’ ståans,
som ja’ taft dropet. — Då kom Anders o’ stack emillan
o’ nörnte2) prästen lite i tromål3) o’ sä’r som
sanningen va’: »Ja vet att Anna-Cilia kan ’et, för ja’ försökte
stycket mä’ ’na på hitväjen, o’ dä’ gick alldeles
finurligt».4) Ja, dä’ ble’ då inte mer mä’ ’et, utan prästen
klappa[d]te oss på axeln begge två o’ önska[d]te oss
all mögeli’ välsignelse te’ vårt framföran[d]e.5) —
Söndag ä’tter small dä’ för Anders o’ mej, o’ ni ska’ troy
hon ble’ lite storögd, Svens Ella, när hon fick höra att
ja’ slö[g]lå[r]et å’ mej»;6) ja-a, di sa[d]e, di som va*
i korkan o’ så[g]’na, att hon ble’ bå’ gul o’ grön i
synen, o’ dä’ kan då ingen undra på; hon va’ ju så
rasegalet opp-i ’et7) mä’ Anders, så, om dä kunne
hjälpt för o’ få’an, så hade hon »spröngit sina fötter
så tunna som löf». Men, si, ja’ kunne ju inte rå’ för
dä’; dä’ va’ ju inte så utsitt. — ’Millerti’ skulle vi te’ o’
vörna8) te’ bröllop; dä’ skulle stå hos Anders, o’ dä’
ble’ i hvarte tag lika knerpt9) som dä’ där sto[d]förste
gången, o’ då behöfva’ ja’ knaft o’ säja mer. Vi hade
samme bå’ kock o’ spelemänner o’ talernan, o’ där
te’-gick likadannt frå’ början te’ slut mä’ bå’ ri[d]ning o’
andra vörnasioner,10) mä’ den un[d]skilnadten, att nu

*) Hejdade. 2) Gaf mig en vink. 3) Förtroligt. 4)
Utmärkt, förträffligt. 5) Förehafvande. 6) Säges om den det
lyser för första gången. 7) Kär, betagen i. 8) Styra till.
9) Fint. 10) Tillställningar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:53:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blekingst/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free