Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje sången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han kunde bidat der på dagens stjerna.
I korridorens djupa skymning låg
Ett rutigt sken på tiljorna och blänkte,
Det följde han till ett gemak — och såg
Hvad hjertat anade, men aldrig tänkte.
Hans skakning till förstening öfvergick,
Han stod som fastväxt, med vidöppen blick,
Och såg och såg (så gör man jemt, och vågar
Ej vidgå hur förgäfves man sig plågar);
Men hon, i lifvet re’n så skön och mild
Att döden sjelf fick en förklarad bild,
Höll i sin hand, den tunna, genomkylda,
De kalla blommorna så aktsamt skylda
Som låtsade hon bara att hon sof
Och som man knappt att gråta hade lof.
Med långa fransar ögonlocken täckte
En hinna... blotta tanken rysning väckte...
Med ögat håller döden illa hus
Och störtar tanken från sin thron af ljus.
Han fått de blåa globerna att brista
Och det vardt natt, den eviga, den sista,
Men skonad var en mun af fint behag
Som liksom gjort till föresats i dag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
