Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Barnhusbarnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
deltagande och ömhet. En dag, när jag språkat en stund med min vän, yttrade han till mig:
»Du blir förvånad när du får höra, att latinska grammatikan även trängt sig in i barnhuset.»
»Ja visst», svarade jag, onekligen något storögd; »förr hade jag väl trott att hebreiskan, den vise Salomos språk, skulle hitta vägen hit... Men, uppriktigt sagt, vad tänker Frimurarorden på?»
»Jag fick väl en skrapa, ifall Frimurarorden visste det», sade magistern småleende; »men saken är den, att en av gossarna här har så länge legat över mig med böner att få lära sig latin, att jag slutligen icke kunde neka honom längre. Ser du den där lilla gossen med svarta håret och fina ansiktet där på första bänken?»
»Ja.»
»Ser du inte med vilken iver han studerar? Han ser aldrig upp från boken, ingenting förmår draga hans uppmärksamhet från den. Det är latinska grammatikan han läser, detta plågoris, som vi i vår barndom drogos med och i vår ordning belönade med tvenne hundöron på varje blad.»
»Det måtte vara en sorglig barndom, när latinska grammatikan kan göra ett barn så mycket nöje», anmärkte jag.
»Åh, det går ingen nöd på dem här», förklarade läraren ; »give Gud att alla barn hade det så bra som de ha det här. Hör du, Edvard!» ropade han till gossen, »kom hit och läs upp din läxa!»
Barnhusbarnet med latinska grammatikan närmade sig. Det var en åttaårig gosse med obeskrivligt vackert och intelligent ansikte. Läraren förhörde honom i syntaxen, och lärjungen gjorde fullkomligt reda för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
