- Project Runeberg -  Järnbäraren och andra berättelser (1914) /
50

(1914) [MARC] Author: August Blanche
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Järnbäraren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stämman i fönstret, »bara hon hör talas om främmande, jagar hon av liksom fåret för vargen — så bruka gunås inte våra stockholmsdamer annars göra — dumt om vi skulle få främmande just nu, då far är borta — de välsignade socknebuden!»

Hon, som talat och vilken var fru prostinnan själv, visade sig nu på gården, lade händerna över ögonen och skådade åt stranden, varvid båten i detsamma lade till och landsatte en herre, som med raska steg närmade sig prästgården.

Prostinnan gick emot honom, och de hälsade på varandra som gamla bekanta.

»Hur är det med Anna?» frågade han, efter att förut ha gjort sig underrättad om prostens och prostinnans hälsotillstånd.

»Så där tämligen, herr häradshövding», svarade prostinnan, »bland bättre, ibland sämre.»

»Herre min Gud, är hon sjuk! Det har jag inte vetat av», utropade den främmande.

»Tag då inte så hett vid sig, bästa herr häradshövding», tröstade prostinnan, »det är väl inte så farligt heller — Gud vet vad det går åt våra unga flickor nu för tiden, men aldrig äro de rätt friska, och gammalt folk kan riktigt skämma ut dem i den vägen.»

»Hon är väl inte borta, fru prostinna?»

»Nej, jag tror visst hon gick ned i trädgården — hon går minsann sällan bort, fast vi tätt emellan äro bortbjudna till grannarna — — det stackars barnet! — När jag ibland ser på henne, kan jag inte tillbakahålla mina tårar — att vara så ung och ändå ha lidit så mycket — vet ni, jag tror aldrig hon blir gammal — men jag glömmer att ni är varm och behöver något att dricka — vi ha haft en brännhet dag — var god och stig ner i trädgården — jag ska’ strax komma efter.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:53:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanjarn/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free