- Project Runeberg -  Järnbäraren och andra berättelser (1914) /
47

(1914) [MARC] Author: August Blanche
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Järnbäraren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Svär vid er själs salighet, herre, att vad än må hända — ty mycket, som ni ej anat, har hänt och skall hända — svär att vara hennes stad och råd, när jag inte mera är till.»

»Du förvånar mig, Axelson? — dina läppar darra — vad är det? Du har blod på dina kläder!»

»Blod? — åhnej! — det är rost av något kallbräckt
järn, som jag kasserat – – herre, svär vid er moders
minne, om hon var er kär — en mor är dock mycket här i världen — vad är en far? — en far kan inte en gång beskydda sitt eget barn, om han också vore så
stark, att han kunde bära jorden på sina axlar — —
svär att beskydda mitt arma, mitt olyckliga barn – –
henne och kanske även en annan, som mindre förtjänt sin olycka än hon!»

Järnbäraren störtade ned till golvet och omfattade Jägers båda knän. Stora tårar rullade utför den grova kinden.

»Axelson! vid min själs salighet vid min mors minne svär jag att göra vad du vill — men du måste upplysa mig om —»

»Upplysa er? — — Innan morgondagens slut vet ni
allt — — gå till Anna — hon skall ge er upplysning
— — gå sedan till — till — död och helvete! — gå till
brukspatron Dahl — där får ni veta mera – – herre,
ni har svurit! — vad behöver jag mer! — och vare sedan Gud med er i alla edra livsdagar!»

Järnbäraren reste sig upp och skred åt dörren. Jäger följde efter och sökte hålla honom tillbaka.

Axelson vände sig om och stirrade länge på Jäger utan att säga något. Hastigt fattade han Jägers hand, tryckte den konvulsiviskt till sina läppar, vätte den med sina tårar, kysste den ånyo med samma häftighet och störtade därefter ut ur kammaren.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:53:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blanjarn/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free