Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Järnbäraren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»På vad sätt skola vi tacka dig för den tjänst du gjort oss denna afton?»
»Tacka mej — jo därigenom, att ni inte besöker mej mera — hör han det, herr kurtisör och färgare — jag såg nog hur han spände ögonen i flickungen — god natt, god natt!»
Och den igenslagna porten skilde värd och gäster från varandra.
»Vilken förträfflig man!» ropade Jäger. »Och denne är blott en simpel järnbärare! Vilken kraft! Vilken redbarhet! Och denna kärlek för sin hustrus minne — denna ömhet för sitt barn!»
»Har du sett någon gudomligare varelse?» utgöt sig Dahl. »Vilka ögon, vilken hals! Du såg hennes händer — ack min Gud! — Men du såg inte hennes fötter kanhända! — Jag svor över dig för att du narrade mig in på Blå duken; men nu välsignar jag dig för att du har visat mig en madonna som inte en gång står att finna på Rafaels duk!»
»Nu förstår jag varför han så ogärna tog oss med sig hem — han känner oss bättre än vi känna honom.»
»Han förbjöd oss alla visiter», inföll Dahl, »vi få väl se, vi få väl se.»
»Akta dig, Dahl! Kom ihåg vad han sade: den som mördar mitt barns oskuld, den stryper jag utan att en gång unna honom läsa sitt Fader vår.»
»Det kommer jag nog ihåg – – han är inte att leka med, den där besten.»
»Han bör inte heller lekas med», tillade Jäger.
Efter en lång och besvärlig vandring stannade vännerna på Gustav Adolfs torg och bjödo varandra god natt.
»Hör du, Jäger», sade Dahl, »skicka inte bort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
