Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Malm, Einar, I markerna runt Uppsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
372
långt tillbakaflvttade mynning steg en sky av stora,
gråspräckliga, spjutnäbbade fåglar — storspovar. I vida
ringar cirklade det hundrahövdade spovmolnet med
porlande flöjtdrillar över ängen för att slutligen alltjämt
drillande, på vilande vingar sänka sig mot tuvmarken.
Några dagar senare skulle de vara skingrade parvis över
slätten.
Och då mötte vi dem igen — och helst vid
Tomtasjön. Från mitten av april och långt fram i maj voro vi
dag för dag försvunna från det trevliga matlaget på Åttan
(som bl. a. en tid räknade filmdoktor Gari Björkman, då
en mycket lyrisk arier, som alternerade med
undertecknad som kvinnotalare på vårfesten i Botanicum och hade
ett opublicerat häfte Lyckans sånger i bakfickan!).
Med Åttans förträffliga matsäck (särpräglad av
dubbelsmörgåsar med vändstek ta ägg och gräslök!) i ränslarna
strövade Gallé och jag omkring ute bland fågelvärldens
gräsgula tuvor, kringtumlade av vingar och rop.
Becka-siner och grönbenor lyfte, spovarna flöto i luften, och
svanparet i Tomtasjön hade gjort sig hemmastatt.
Sädgässens fylkingar hade vi redan sett åtskilliga gånger i
tidiga mornar över Uppsala — gåssträcket går av ålder
fram över staden — men så sent som i skiftet mellan ma j
och april kunde ansenliga flockar födas ur
söderhorisonten och fälla på ängarna omkring sjön. Säkerligen dröjde
sig gässen kvar ganska länge på trakten, flygande fram
och åter mellan sina betesplatser och nattställen på en
front från Mälaren upp till »Löfstads fjärdar» bortom
Hammarby, där Kolthoff brukade jaga gås.
Åter och åter ställde vi färden till Tomtasjön, som
liksom blev vår privata domän — andra människor, i
vart fall stadsbor, syntes aldrig till i detta sällsamt
ro-fyllda slättstycke, som hägnades av låga höjdsträckningar
med välbyggda gårdar och poesiomsusade väderkvarnar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
