Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andræ, Tor, En recentiors memoarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
215
vis intellektuellt mindre väl disponerad, skrockade
Almkvist belåtet och insinuant: »He-he-herr Bergholm
är svag i hjärnan! Var har herr Bergholm varit i natt?»
Riktigt i sitt esse blev han dock först, när han träffade
en teolog av den tvättäkta sorten, en sådan som
förenade fromt sinnelag och det hederligaste uppsåt med
ett minimum av fallenhet för difficila språkstudier.
Då tog han sitt offer i nypan, blåkörde honom med
niediæ waw, gav honom ett par saxhugg med
verbal-suffixen, trasslade till hans begrepp med några
strö-frågor på nomina, tills den olyckliges hjärnmekanism
totalt hoppade ur spår och ban stod där spasmodiskt
gapande som en fisk på det torra. Då gjorde Almkvist
en paus och skrattade. Ett kort, elakt skratt. Han
var en mycket radikal man och gjorde inga försök att
dölja sin missaktning för det prästerliga skrået. Det
påstods, att han för fromma fjellstedtare gärna satte ut
tentamen till klockan elva på söndagsförmiddagen.
Gick det knaggligt, kunde han plötsligt bryta av och
fråga: »Har ni psalmboken med er? Skynda er då, så
ni hinner till kyrkan.» I hans tambur fanns ett anslag:
Använd alltid tilltalsordet Ni! Professorn var
naturligtvis den ende som bokstavligt följde denna uppmaning.
Säkert är att Almkvist behandlade oss, som även
deltogo i hans arabiska kollegium, med uppenbar
mannamån. Förmodligen var han övertygad att en
humanist under alla förhållanden måste vara mera begåvad
och kunskapsrik än en teolog. Liknade ban hos filarna
i lärosal V en liten vitskäggig grym trollkarl ur Tusen
och en natt, förvandlades han i sexan, där vi under
hans ledning inhämtade det ädlaste bland språken, till
en värdig och vis österländsk scheik. Endast den
didaktiska energin var oföränderligt densamma. Vi voro sex
ynglingar, som hösten 1903 började gnugga deklina-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
