Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andræ, Tor, En recentiors memoarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En recentiors
memoarer
av
Tor Andree
♦
I UPPSALA HADE JAG varit många gånger, redan
innan jag fyllt sju år. Tillsammans med sina två
minsta — det var jag och min två år yngre syster —
delade min mor en ljuvlig önskedröm, en aldrig avslutad
sagocykel, som vi tre kallade »Uppsalafärden». Många
trögvingade skymningsstunder, när arhetet fick vila,
berättade hon på nytt det stora äventyret. Det började
med det ögonblick, då det smalspåriga tåget, festligt
skramlande, kom in på vår station, där konduktören
öppnade alla dörrar utefter vagnsidorna och ropade:
Vena! Fem minuter! Det handlade om resans skiftande
upplevelser, om framkomsten, när de båda äldsta
bröderna togo emot oss i Uppsala, om domkyrkan, slottet,
de vita mössorna, sången. I vår oskuld betvivlade vi
aldrig ett ögonblick, att bröderna med hänförelse skulle
ta emot sina lantliga småsyskon. Vi sågo dem bara på
ferierna, iklädda de höga och smala studentmössorna
och mycket korta kavajer med bandkantade uppslag,
käpp i tumgreppet och käckt uppvridna mustascher.
De sjöngo kvartetter och gluntar med skollärarens två
pojkar, som voro seminarister, och de representerade för
14 — XIX.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
