Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fogelqvist, Torsten, Filosofie kandidaten. Studieminnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
terrängen. Min bostadsfråga ordnades på en halvtimme,
när jag i fröken Rosalie Perssons cigarrbutik mitt emot
Gästis köpte min första Uppsalacigarr, pris 8 öre. Genom
hennes benägna förmedling fick jag ett rum i hovmästare
Bolinders envåningshus på S:t Johannesgatan för 10
kronor i månaden med vedbrand. Dagen därpå satt jag
för 40 kronor i månaden vid grevinnan Creutz’
matlagsbord på Trädgårdsgatan, där omedelbart en livlig
diskussion om kristendomen och utvecklingsläran utspann
sig mellan en västgötateolog och en medicine studerande
av Göteborgs nation. Och så var jag installerad i den
vetenskapliga världen.
De humanistiska studierna vid Uppsala universitet
hade vid min inskrivning i studentmatrikeln en
högkonjunktur, som lättast kan karaktäriseras med de tre
namnen Harald Hjärne, Adolf Noreen ocli Henrik
Schück. Med två av dem kom jag såsom lärjunge i
personlig kontakt, med den tredje hade jag endast den
flyktiga beröring, som ligger i ordet tangera. Adolf
Noreen var min förste universitetslärare, och den
bekantskap med vetenskapen han förmedlade på sitt
pro-seminarium och sina föreläsningar i nusvensk form- ocli
betydelselära var både förbryllande ocli
revolutionerande. Gamla sanningar stodo på huvudet som käglorna
vid ett hårt kägelspel, vare sig det gällde
språkriktighet eller ortografi. Var han vid riktigt gott och krigiskt
humör under morgonföreläsningarna, kunde det hända,
att han slog »bataljon». Och i hans proseminarium
råkade inan direkt in i samfundet »Fritt ur hjärtat».
Allt skulle prövas. Det fanns väl inte en förflugen
hypotes eller grön idé, som inte skulle skärskådas, innan
den förkastades. Jag kan inte tänka på Noreen utan att
samtidigt tänka på en ekorre. Inte nog med det att hans
livliga bruna ögon spelade som en ekorres. Han hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
