Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20. Blanche i »Illustrerad Tidning» och hos de nyliberale
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
414
BLANCHE I »ILLUSTBERAD TIDNING».
fråga: ’Hvar är de sju kullames stad, hvar är Nordens Venedig?’
Och man skall peka på träskartade ängder och svara: der
ligger de sju kullarnes stad, der Nordens Venedig! Hvad
Gud i sin visdom gjort, har menniskan i sin galenskap
förderfvat!»
Blanches popularitet, samhället och vännerna ryckte
sålunda bort honom från hans fält: litteraturen. Så till exempel
skrifver han 1863 till en vän, rektor Thunberg, följande
om sin verksamhet: »Huru gerna ville jag ej egna många
rader åt dig, du gamle akademiker till bildningen, men icke
till fördomarne I Men jag rår icke om många minuter för
min egen del. När man en gång kommit in i det offentliga
lifvet med dess oupphörligen omvexlande och tillväxande
bestyr, så kommer man ej derur, förrän grafvens port öppnas
eller man af sjukdomen blir så fastnaglad vid sitt hem, att
man ej slipper derifrån. Man tror sig ha uträttat en sak
och tänker: nu kan man få rå om sig sjelf; men innan man
tänkt ut denna tanken, är man midt i hvirfveln af en annan
sak, om hvars tillvaro man minuten förut icke ens drömde.
Det ligger på mitt bord högar af bref, som jag med
förtviflan betraktar, ty jag vet att minst en tredjedel deraf blir
obesvarad. Jag är dömd till att vara ohöflig mot två
tredjedelar. Men det är mig rakt omöjligt att vara ohöflig mot
en så gammal hedersman som du, och derför tackar jag
härmedelst för den välvilliga skrifvelse du skickade mig och
som skall komma mig väl till pass, när diskussionen i
Borgarståndet öppnas rörande universitetets flyttning.» — —
Öfverallt var han med, i offentliga och familjekretsar;
öfverallt var han omtyckt, äfven af sina fiender. Då han
på neutral mark träffade sina motståndare, kunde nämligen
Blanche vara lika angenäm och älskvärd, som han i stridens
hetta brukade vara hänsynslös.* På »klubben för alla klubbar»
— Tjulanders operakällare — tillhörde han en tid de celebrare
stamkunderna. Wetterhoff, som beskref dessa personer på
60-talet, inleder sin teckning med August Blanches kotteri.
»Främst» — säger han — »se vi den store populäre, om-
* I sällskapslifvet lär Blanche alltid hafva undvikit dispyter
och heta meningsutbyten. Fru Carlén skrifver äfven: »Jag gör
Blanche den rättvisan, att jag aldrig hos honom under vår långa
bekantskap i öfrigt såg ett enda fiendtligt drag mot något menskligt
väsen.» Märk slutligen de vackra och ädla nekrologer han skrifvit
öfver vän som fiende, utan åtskilnadl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
