Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 18. Blanche och representationsfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
376 BLANCHE OCH REPRESENTATIONSFRÅGAN.
denna ännu så vackra och höga gestalt, som ingenting
kunnat böja, de snart åtta tiotalen lika litet som de kungliga
förföljelserna under en förfluten tid.» En deputation anlände
från arbetareföreningen. Tre unge blusmän uppläste en
adress, och Montgomery tackade i ett kärnfriskt anförande.
Carlén deklamerade såsom vanligt om tyrannerna, om hur
»Kring purpurns släp i tider
Slog ned ett blixtens slag
Och tände så — omsider —
En folkets frihetsdag.»
Glanspunkten i festen var August Blanches tal, hvilket
han, afbruten af ett stormande jubel, framsade med sin
starka och imponerande stämma. Först och främst rörde han
vid de fosterländska strängarna, väckande sin publiks
sjelfkänsla och hänförelse genom en liten bild af nationalfiendens
vanmakt. »Steppernas vilda horder» — yttrade han bland
annat — »ville vattna sina hästar vid Mälarens strand, liksom
de några år senare gjorde vid Seinefloden. Till Seine kommo
de, men till Mälaren kommo de ej, och dit skola de med
Guds hjelp aldrig komma.» Derefter appellerar han till
åhörarnes frihetskänsla. Dagen är ju en fest öfver
»despotismens undergång». — — Enväldet är förbi, detta envälde,
säger han, »hvars minsta tillstymmelse vi skola qväfva,
liksom Herkules qväfde ormungarne i sin starka hand».
Arbetareföreningen firade samma fest. I dess lokal
mötte man omkring tre hundra personer. Der prunkade
sköldar med frihetshjeltarnes namn, Engelbrekt, Washington,
Wilhelm Tell m. fl. Der tömdes en skål för 1809 års
män, för »de män i alla tider och alla länder, hvilka vågat
lif och blod för frihet och fosterland», och der läste Carlén
verser om regementsförändringen, om
»Hur han, som leder solen, nog tänder upp den dag,
Då folket sjelft får skrifva sin egen viljas lag.»
Äfven ett litet sällskap af några yngre handtverkare,
Enighet och Frihet, samlades till ett gille, under hvilket man
drack för det mod, som ej tvekar att offra allt, när det
gäller ett älskadt fosterlands välfärd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
