Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Folktribunen och diktaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ORDNAR OCH HOF-CH ARG KB.
295
»Men säg uppriktigt: rår man sjelf derför
Att man blir ärestod, blott för man dör?
Jag tackar icke mycket för den äran,
Som kom, parole d’honneur, mot min begäran,
Ty om man frågt mig: vill slaty dti bli?
Jag svarat nej och gjort min konst deri.»
Ja, när han håller sitt stora tal i representationsfrågan
den ii april 1861 kommer han litet barnsligt och
omoti-veradt fram med den ovilja mot statyn, som aldrig kunde
lemna honom. »Att jag» — säger han till de fyra hundra
reformvännerna — »som skolgosse varit med och i min
menlöshet behjelplig vid framsläpandet af piedestalen till
hans staty, är något som jag ännu i dag verkligen blyges
för, och som jag gerna skulle vilja godtgöra genom att
släpa bort den igen.»
Qrdnarne kallar han »dessa fåfängans drickspengar».
Embetena vid hofvet stämplar han såsom narrspel.
»Skaldelagern och hofplymagen» — säger han om von Beskow
— »räkna ingen slägtskap. Den ena har Apollo, den andra
strutsen till fader.» Och då Beskow blifvit utnämd til!
öfverstekammarjunkare, erfar han denna upphöjelse med obehag
och ledsnad. »Hvad är» — frågar han — »en
öfverstekammarjunkare, hvad annat än en konungs förste domestik?
Och hvad är väl den lysande öfverstekammarjunkaruniformen:’
Hvad annat än ett kungligt livré? Må personer med
öfvervägande naturanlag för dylika ’befattningar gerna mottaga
dem och deruti finna sin lycka, men när en ovanlig man,
en Bernhard von Beskow -— — låter sin lager beskuggas
af domestikplymagen, då erfara vi ett obehag, och vi skulle
tro, att sånggudinnorna erfara det äfven.»*
Icke heller biskoparne skonades för hans skämt. Med
anledning af Besvärs- och Ekonomiutskottets betänkande vid
1856—58 års riksdag, hvari bland annat föreslogs en mera
jemn fördelning af biskoparnes löner och prebendenas
indragning, skrifver han i sin tidning 1857 följande monolog,
som Biskopsdömet framqvider:
* Illustrerad Tidning 1861, N:o 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
