Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Revolutionsåret 1848
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240
BEVOLUTIONSIBET 1848.
att sätta en gräns för det nu återvaknade begäret att hämma
yttranderätten.»* Redan 1838, den 24 oktober, hade, enligt
Lindebergs Bidrag till Sveriges historia, sextio tidningar fallit
offer för denna »makt».
Hufvudfrågan vid 1844 års riksdag var, som man kunde
vänta, representationens ombildning. Tack vare det intresse,
frågan hade uppväckt, kom den uti ett nytt läge efter 1840.
År 1840 hade Geijer bland annat påyrkat en reform så
radikal som valrättens utsträckning »till hvarje myndig
medborgare med god frejd, god kristendomskunskap och för
öfrigt minimum af de uti folkskolan fordrade kunskaper»,
det vill säga han strök både klassindelning och census.
Samma år bildades en reformklubb af riksdagsmän och
enskilda personer för ett tvåkammarsystem. Ekholms
reservation till konstitutionsutskottets betänkande 1845 innehåller
förslaget. »Den tid var nu kommen, då
representationsfrågan skulle blifva icke blott en riksdagsfråga, men en fråga
som upprörde nationen» — säger Svedelius. —
»Meningarnas strid blef passionernas. Längre fram på 40-talet var
* Frejas ansvarige utgifvare var boktryckaren A. j. Hellsten,
som fick tillståndsbevis den 27 juli 1836. Från den 6 aug. 1838,
då tidningen kallades Nya Freja, var boktryckerikonstförvandten A.
Lennström ansvaring. Nyare Frejas ansvarige utgifvare hette
Augustin Gérad (9 nov. 1838—12 jan. 1839); Nyaste Frejas ansvaring
hette F. L. Kihlström (22 jan. 1839—11 mars 1844). Äfven dessa
två voro konstförvandter. Tryckfrihetsåtalet rörde följande: en
premierlöjtnant vid flottan, Löwenborg, hade gripit och misshandlat en
sejlarelärling, S. E. Wallin. Då våldet skedde, låg fartyget ännu på
redden. Löwenborg fick afresa oaktadt sitt brott. Hemkommen,
ingaf han till Krigshofrätten en förklaring, åtföljd af en inlaga från
Wallin, hvilken sade sig vilja afstå från allt ansvarsyrkande. Rätten
frikände L., hvarefter målet gick till Högsta domstolen. Freja
innehöll en artikel i saken, »Huruledes en premierlöjtnant vid Kungl.
M:ts flotta, lotsad af Kungl. Krigshofrätten, öfverseglar svenska lagen»,
och härefter följde åtalet. Fredholm fann redan titeln innebära »en
grof smädelse». För öfrigt innefattade den »sanningslösa och emot
rätta förhållandet stridande uppgifter, äfvensom omdömen och
yttranden, utgörande en väfnad af illvilja och smädelse». Aktörs
slutpåstående bemöttes af svaranden (det vill säga af Blanche) med det
yrkandet, att Fredholm måtte ådömas böter och offentlig afbön för
ärekränkning. Juryn bestod af amiral Kreuger, kammarjunkaren
Rehbinder och auditör Bergman, valde af Fredholm; kungl, sekret.
Fredenstam, notarien A. Weser och f. d. riksdagsmannen målaren
Gustafsson, valde af svaranden, samt hofrättsrådet Heerman, lagman
Cassel och kommissarien i Riksgäldskontoret Hedberg, utsedde af
domstolen. Freja frikändes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
