Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Ur tidens krönika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
UR TIDENS KRÖNIKA
August Blanche skref längre fram i maj till Snellman:
»Kabinettskassans öde är i dessa dagar till det mesta
afgjordt. Frägan fick en obehaglig uppslagssida, emedan
regeringens vänner, när de ej kunde försvara skuldens
juridiska grund, sökte framställa konungens person och på
visst sätt vädja till nationens ädelmod. Det bet ej, och
man har nu sårat konungens personlighet, hvilket var ganska
onödigt.» Wetterstedt, hvilken aflidit 1837, slapp sålunda
ifrån en oundviklig riksrätt, under det att Karl Johan och hans
son måste betala. Dessa hade nämligen garanterat skulden
och fingo nu, såsom borgensmän, ersätta kabinettskassan.
Starkast och högljuddast vid den stormiga riksdagen
voro måhända borgarne och det fjerde ståndet, bönderna.
Dessa, bönderna, uppträdde med aplomb och förklarade, att
de utgjorde nio tiondelar af nationen eller, såsom en annan
af representanterna yttrade: »bondeståndet är nationen, det
enda allmänliga».
Bakom denna storordiga och vältaliga djerfhet gömde
sig element ur de liberales led, åtskilliga af pressens män,
unge rabulister. Sandström, som innehade en kanslistplats
hos bönderna, var såsom deras »skrifkunnige vän» mycket
omtyckt, och flere af denna tids mera märklige publicister
bearbetade af all makt ståndets opinion. Landtmarskalken
säger om dessa händelser följande: »De båda större
tidningarnas redaktioner med deras förtroligare vänner bearbetade
opinionen i bondeståndet med sanningar och osanningar
ända derhän, att ett slags terrorism infördes. Förutom den
tredjedel ungefärligen, som slöt sig till Strindlund, Petter
Jönsson och Ola Jeppsson, stodo de öfrige ledamöterna af
bondeståndet under ett så bestämdt inflytande af Hans
Jansson, Heurlin, Bengt Gudmundsson, v. Zweigbergk och
Rudberg, att de utan deras samtycke vågade intet säga, göra
eller låta. De vågade icke en gång söka upplysningar om
sakens rätta sammanhang annat än hos de^personer, som
af ledarne gillades. De förnämsta källorna för bondeståndets
vetande och meningar blefvo på detta sätt förnämligast
notarien Lars Hierta, kungl, sekreteraren Dalman, kapten
Lindeberg, öfverstelöjtnant Hjerta och Theodor Sandström.
Hos Hierta och Lindeberg och hos tidningsredaktörerna voro
för bondeståndets pålitlige ledamöter ofta samqväm, der det
gick hederligt till.» För att erhålla sina anföranden gingo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
