Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Freja-redaktören och hans stab
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128 FREJ ARED ARTÖREN OCII HANS STAB.
Här stod den högröstade och långrandige Argus, »till
komplett evidens» deducerande sina åsigter, han som på
gatorna uppehöll excellenserna och pratade till den grad,
att »de segnade ned till marken och lågo såsom kappsäckar
vid hans fot», sade han sjelf, — Argus, som en gång uppe
på slottets borggård grep statsrådet Schulzenheim i
knapphålet och dundrade: »Hur kunde baron vara nog dum att
indraga Freja?» — Argus, hvalfisken, såsom han äfven
kallades, han, hvilken »öfvertagit» Sverige 1820, förutsade
allt, både hvad som händt, hände och skulle hända, och,
— skrifver Livijn —
»— — der han hörde prisas
Vår sköna verld, var han till svar ej sen:
Att öfver sådant må ej undran visas,
Ty han vår herre dertill gett idén.»J
Det var om Askelöf och Argus finnen Snellman yttrade:
»Medan den förre trifves väl blott vid tryfielpastej och
champagne, finner den senare mera smak i en tallrik svensk
ärtsoppa med fläsk och gamla supen.» Och det är om
Argus-Johansson Mellin i sin fantasibild Sveriges sista strid
berättar, att när kibitkan, som förde honom till Sibirien,
åkte förbi Hellstens tryckeri vid Österlånggatan, rusade
samme Hellsten utför trapporna till åkdonet, öfverlemnade
åt Johansson en bundt af tidningen Freja, skakade hans
hand och sade med bruten röst: »Det är svårt, att bror skall
nödgas resa till Sibirien; men tag åtminstone här ett par
årgångar af vår forna tidning Freja till lektyr på vägen.»
Här satt den liflige och älskvärde Mellin, en reslig
gestalt, ljuslockig och blåögd, allas vän och bror, »det
unga Sveriges» chef; Mellin, som med välvilja och
uppmuntrande råd genomgick debutanternas manuskript och
rättade dem, han, typen för en tidens litteratör, skrifvande
hvad som helst, noveller och predikningar, konst, historia,
etnografiska- och reseskildringar, omfattade samlingar i alla
möjliga brancher, kort sagdt ett fullständigt bibliotek, ett
jätteverk, men, detta oaktadt, »lefvande för dagen», fattig
som de andra, millionär endast på ideer, och till och med
i knipan för att få penningar till .hushyran 1837
pantsättande de böcker, som han innehade till låns från det
Kungl. Biblioteket. I ett bref till Nicander från bok-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
