Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Ungdomsperioden i Upsala och Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72 UNGDOMSPElilODBN I UPSALA OCH STOCKHOLM.
August Blanches missnöje med vårt första universitet
blef äfven ett intryck, som varade för lifvet. Längre fram
yttrade sig hans ovilja mot Upsala dels i några utfall i
Illustrerad Tidning, dels och framför allt i hans uppträdande på
riksdagen. 1858 skrifver han i en återblick: »Det är ett
elakt omen, att kajorna i Upsala dö ut. När en så
vördnadsvärd institution som kajornas akademi på tinnarne af templet
går under, så tör den andra och yngre institutionen der i
staden icke känna sig mycket säker på sin plats.» (III. Tidn.
N:o 24, årg. 1858.)
En af hans stora älsklingstan kar blef också att flytta
universitetet från den lilla staden vid Fyris till Stockholm.
»Allt sedan ungdomen» — sade han i borgarståndet — »har
jag på det noggrannaste tänkt mig in i denna flyttning.»
Studenterna skulle mer komma i beröring med verkligheten
och erhålla icke endast en god portion bokvett, utan äfven
i sällskapslifvet något som kallas folkvett. Råheten skulle
upphöra, ensidigheten afnötas, ty »isoleringen föder
ensidighet, och ensidigheten qväfver tankens frihet och hämmar
utvecklingen af allt, som utgör själens lif, lycka och ära».
Här egde man för öfrigt bibliotek och samlingar; här kunde
professorerna lära sig konkurrera, eggade af begär efter att
vinna popularitet. Här blefvo äfven de mindre ensidiga och
dunkla, tack vare sitt umgänge med en praktisk omgifning.
Vetenskapen skulle rensas af en frisk flägt ur lifvet, och till
följd af en alltid vaken och slagfärdig kritik skulle det icke
»lyckas någon paradoxernas hjelte att ur sina satser draga
den sofism, hvarmed man förgiftar hela slägten.»*
Icke mindre hårdt talar han om examensväsendet. »Det
är» — säger han — »detta examensväsende, som förvillar
blicken och fördunklar målet, och det finnes många, ja, allt
för många som tro målet för alla deras sträfvanden ligga i
en examen, och för att komma dit så fort som möjligt upp-
han åter upptagen i katalogen såsom junior och »e. o. cancellist i
Kongl. Cancelliet». Höstterminen 1837 innehar han ett stipendium
regium. Vårterminen 1838 är den sista, Blanche vistas i Upsala.
* Ett annat skäl för ett hufvudstadsuniversitet anger Blanche
den I april 1867 i Andra kammaren. Ett friskare och sundare lif
skulle uppstå genom att ungdomen från landets olika delar
strömmade till Stockholms högskola, dit medförande »något af sina
hembygders fromma tro och renare seder». Blanche talar här à la
Rousseau om storstadens naturvidriga existens. »Landsbygdens friska folk
behöfver ej afundas vårt bleka petrificerade lif.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
