Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVI. Åke skaffar sig stuga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Jaså. Det har kommit ugglor i mossen. Nå, den
saken ska’ vi väl blifva på det klara med, tänkte han.
Den gången skildes han och Lisa åt mycket kyligt,
utan en kyss, knappast med en lätt handtryckning.
Buss såg efter henne, då hon aflägsnade sig. Han
skulle velat ge mycket för att få se en klar och öppen
blick. Men flickan gick sin väg med sänkta ögonlock.
Han beslöt sig för att spionera. Först skulle han ansett
det under sin värdighet att göra något sådant, och äfven
nu smakade det honom icke riktigt, men han var alltför
kär i flickan, ohjälpligt, oresonligt, för att han skulle tillåta
någon annan taga henne från sig.
Han beslöt sig alltså för att spionera. För det
ändamålet skref han ett bref till henne, i hvilket han sade att
han måste resa bort på några dagar. Samma afton hon
fått brefvet, drog han på sig en bodsvens skepnad, dock
med värja vid sidan, och begaf sig till källaren »Randiga
Byttan».
Det var skumt i lokalen, då han inträdde. Framme
vid disken brunno några matta ljus, men i hörnen voro
skuggorna djupa.
Buss slog sig ned vid ett bord längst bort. För att
undvika att tilltala flickan, höjde han blott en stånka,
därmed tilikännagifvande hvad han önskade.
Lisa kom fram med ölet. Buss vände bort hufvudet
i detsamma han lade pengarne på bordet. Lisa tog dem
och gick utan att igenkänna honom.
I närheten af disken sutto två figurer, som Buss tyckte
sig känna igen. Han hade ofta sett dem i Adolphs och de
andra adelsmännens sällskap. En af dem pratade i synnerhet
lifligt med Lisa. Och hon log och tycktes finna behag i
hans sällskap.
Vreden började koka i Buss.
— Den satans flickan! Tänk en sådan falsk unge!
Aldrig kan man lita det ringaste på dem! mumlade han
gång på gång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
